Den enda bilden av Victor Ohlsson som gjorts tillgänglig och som förekommer på omslaget till hans memoarbok.

Den lille mannen blev stor företagare

Han gick aldrig i skolan utan lärde sig läsa och räkna med syskonens hjälp. Ändå blev Victor Ohlsson framgångsrik företagare och arbetsgivare, en aktad och välkänd profil i 1900-talets Olofström.

Som 27-åring flyttade Victor, eller Lille mannen som han allmänt kallades, hemifrån och öppnade sin första affär den 1 juni 1928 vid nuvarande gamla torget i Olofström. Affären var från början ett hönshus som senare inretts till sommarbostad. Det dröjde en halvtimme innan den första kunden kom och köpte ett tårtpapper för åtta öre. Snart ökade omsättningen och vid jultid var alla hans förväntningar infriade. Victor byggde 1931 ett eget hus mitt emot järnvägsstationen där han inredde sin affär, som överläts 1936. I juni 1936 öppnade han Sjöstugan vid sjön Halens badplats. Det blev en populär samlingsplats för olofströmsbor i alla åldrar som njöt av att dricka kaffe, äta kakor och smörgåsar i den vackra strandnaturen samt lyssna på dagsaktuella schlagers som snurrade på Victors högtalar-försedda grammofon. Nu var han etablerad företagare och aktad medborgare. Mindre lyckad var hans karriär som pensionatsägare. Han lät bygga ytterligare en fastighet och sökte en arrendator som skulle driva pensionatet men planerna gick om intet. Han fick själv stå för både matservering och uthyrning vilket blev ansträngande och förlustbringande i all synnerhet som han drev Sjöstugan på sommaren och sin handarbetsaffär som han öppnat 1937 i det egna huset vid stationsområdet. Därför sålde han huset med pensionatsrörelsen 1939. Midsommarfirandet vid Sjöstugan med musik och dans blev snabbt en tradition. Men arbetsbördan blev på nytt för stor. År 1946 avvecklade Victor Sjöstugan. Istället koncentrerade han sig på sin handarbetsaffär. Under krigsåren på 1940-talet satte han upp högtalare i träden utanför sin affär och sände ut radionyheter från krigsskådeplatserna till bruksarbetarna som brukade stanna till på middagsrasten och lyssna. För att kunna nå upp till disken brukade han röra sig på plankor som han lade ut på ställningar. År 1948 lämnade han sin handarbetsaffär.

Nu skulle han slå sig till ro, var hans avsikt. Men på nytt vaknade lusten att bli företagare. Han återvände till Halens strand, övertog den servering vid badstranden som en gång var konkurrent till Sjöstugan. Lönsamheten blev inte den förväntade och han hoppade av projektet redan efter första sommaren. År 1950 blev han torghandlare och saluförde först ballonger från sin lilla vagn, sedan trädgårdsfröer, souvenirer, frukt och bär. – Jag är tacksam mot Gud som har givit mig ett gott förstånd och ett så gott humör. Det har hjälpt mig genom livets alla skiften, skrev Victor i sina memoarer, som utkom 1954. Det goda humöret kunde behövas. Han bröt benet tre gånger. Sista gången låg han på lasarettet i sju månader och fick där tillbringa sin 50-årsdag. Till hans stora glädje uppvaktades han av lasarettspersonalen och av en delegation från Olofströms kommun med en penningsumma som han kunde köpa en motordriven vagn för. Nu ökade hans rörlighet och han kunde söka sig ut i en allt vidare omkrets. Victor Ohlsson var varmt troende. Ingen söndag passerade utan att han besökte gudstjänsten, antingen på hemorten eller på annan ort dit han ibland företog sina söndagsutflykter. Äldre olofströmsbor minns honom som artig torghandlare, hur han lade huvudet vänligt på sned under skärmmössan, och tog sig tid med kunderna i både glada och allvarliga samtal. Victor Ohlsson slutade sitt verksamhetsfyllda liv den 3 december 1964. I det skogsparti som en gång var Sjöstugan möter i dag bara buskage och höga ekträd. Inget finns längre kvar av det som en gång var Victors uppskattade etablissemang. Victor Ohlsson var långt före sin tid. Trots att han i sin ungdom aldrig kunde roa sig som andra begrep han vad den yngre generationen ville ha. Hans grammofonmusik som förtjuste så många ungdomar vid Sjöstugan var föregångare till senare tiders diskotek eller schlagerbarer om man bortser från dans och spritservering. Genom att sända ut radionyheter offentligt förutsåg han det kommande massmediesamhället. Egendomligt nog saknas det bild på Victor vilket kan bero på att man på den tiden var försiktig med att fotografera invalidiserade personer. Den enda bild på honom som gått att få fram är det foto som trycktes på omslaget till hans memoarer utöver en kort sekvens i en smalfilm. För olofströmsborna förblev Victor den lille mannen som trots dåliga odds utmanade livet och vann. Alla undrade hur han bar sig åt. Hur orkade han? Han gav själv svaret: – Visst har jag någon gång tänkt: Varför har jag ej fått bli som andra och varför skulle det just vara jag? Tänk om jag hade haft det som den eller den. Men sådana tankar tror jag det är fler än jag som tänkt, fastän de ha haft det bättre än jag.

×