Hans Linde (V) hann med ett besök på föräldragården Grönljung utanför Klågerup trots ett hektiskt höstprogram. Här är han uppväxt och hit återvänder han gärna för att umgås med familjen.

Han kan bli
V:s nya partiledare

Några dagar hemma på föräldragården Grönljung utanför Klågerup lyckades han ändå trycka in i det späckade programmet.
Här intill böljande fält som just nu skördas är han uppväxt. Farfar Gustav Linde var den förste på gården som sedan länge drivs av Hans Lindes föräldrar, Monica och Lars-Gustav Linde som har framgångsrik grisuppfödning och odlar spannmål.
– Det är underbart att komma hit mellan varven. Vi ska gå en promenad när mamma är klar i stallet. Jag tror björnbären är mogna nu!
Han har beskrivits som kaxig och framåt ung vänsterpolitiker som inte räds en debatt med Carl Bildt.
Men när han vill koppla av från politiken står han gärna i köket.
– Då rensar jag huvudet. Att göra en päronmarmelad eller baka bröd är jättebra. Jag älskar husmanskost och gör gärna egna kåldolmar. Då känner jag mig nöjd. Kanske har det med uppväxten att göra.
Någon centerpartist blev Hans Linde emellertid inte, trots uppväxten på gården.
– Jag kröp på golvet när mamma hade möte med Centerkvinnorna men det blev inte Centerpartiet för mig. Farmor frågade ofta när jag skulle vända tillbaka till Centern men det kommer inte att ske.
Det politiska engagemanget kom i samband med gymnasietiden i Trelleborg. Hans Linde var inte mer än 16 år när han flyttade dit.
– Landsbygden har sin charm men för en 16-åring känns kanske inte Klågerup som världens medelpunkt! Här ser man förresten landsbygdens problem – man har lagt ner både post, bank, macken och fritidsgården. Jag tror att Svedala kommun inte har en enda fritidsgård kvar. Det tycker jag inte är bra.
I Trelleborg hade Nationalsocialistisk front ett fäste i mitten av 90-talet.
– Det blev ett uppvaknande. Min bästa kompis var adopterad från Colombia och själv kom jag i samma veva ut som homosexuell. Jag insåg att jag måste engagera mig tillsammans med andra och stå upp för den jag är, motarbeta rasism och att alla inte är lika mycket värda. Jag gick med i Ung vänster i Trelleborg men läste inga tjocka partiprogram, jag ville ut och göra något och var med och organiserade en fackelmanifestation mot rasism.
– I vänsterrörelsen började jag förstå samhället omkring mig. Jag fick svar på frågor om varför det ser ut som det gör. Det gäller allt från bostadsbrist för unga till osäkra anställningar och ungdomsarbetslöshet. Jag har själv varit arbetslös i kortare perioder och vet hur nedbrytande det är att skicka in ansökan efter ansökan men aldrig ens få svar.
Via ett år i Lund flyttade Hans Linde till Göteborg där han fortsatte vara politiskt aktiv. Inför valet 2006 fick han frågan om att ställa upp på riksdagslistan och kom in. I dag är han Vänsterpartiets talesman i utrikespolitiska frågor och gruppledare för partiets riksdagsgrupp.
– Jag kan nu efteråt tycka det var ganska modigt av Vänsterpartiet att slänga in mig, en då 27-årig rookie när det gällde utrikespolitiken. Jag satt bredvid Alf Svensson och fick ta debatter med Carl Bildt. Det senare har varit en bra skola. Att ha debatterat med Carl Bildt i fem år har härdat mig och gett skinn på näsan, säger Hans Linde med ett stort skratt.
– En fördel jag kan ha haft är att mina politiska motståndare ofta underskattat mig och avfärdat mig som en pojkspoling från Vänsterpartiet.
Vid Vänsterpartiets partikongress i januari avgörs vem av de tre kandidaterna som blir ny partiordförande. Det kan bli en pojkspoling från Klågerup.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar