Öppna landskap förutsätter jordbruk.
Öppna landskap förutsätter jordbruk.

Opinion: Jordbrukets LAS

Opinion Den tid då de flesta svenskar var bönder har för länge sedan flytt.

 Men jordbruket är alltjämt en viktig näring, inte minst i Skåne.
Eftersom utvecklingen har gått mot allt större enheter är möjligheten att arrendera mark ofta en förutsättning för att ett jordbruksföretag ska kunna fungera. Men den lagstiftning som reglerar förhållandet mellan arrendatorn och markägaren lever kvar i det förflutna.
När arrendelagstiftningen kom till var syftet att den bonde som ägde för lite mark skulle få ett rimligt skydd gentemot jordägaren. Arrendatorn, som ofta var den svagare parten, skulle inte kunna ställas utan odlingsbar mark om en nyckfull godsägare plötsligt ilsknade till. Därför infördes ett besittningsskydd som skapade förutsättningar för långsiktigt brukande av marken.
I dag är situationen en helt annan. Småbrukare finns förvisso kvar, men många mindre gårdar bebos som vanliga villor. För markägare kan det vara svårt att kräva sin rätt om arrendatorn missköter sig, vilket i sin tur blir ett skäl att hålla arrendetiderna så korta att gränsen för när besittningsskyddet träder in aldrig uppnås.
Situationen påminner om hur otidsenliga LAS-regler anses ha ökat antalet otrygga jobb på arbetsmarknaden.
Arrendelagstiftningen har nu utretts, och om några veckor lämnas betänkandet. Sedan det blev känt att ett förslag om att också korta arrenden ska ge besittningsskydd kommer att läggas fram har en mindre kritikstorm uppstått. Bland kritikerna finns Nils-Bertil Offesson från Odarslöv, som i en insändare i Land lantbruk har kallat förslaget för ett hot mot äganderätten.
Men utredningar är en sak och lagstiftning en annan. Att en borgerlig regering skulle urholka äganderätten ytterligare borde vara uteslutet. Uppgiften att väga motstridiga intressen mot varandra är komplicerad, men både lantbruket och markägarna har mycket att vinna på ett regelverk som tryggar en effektiv markanvändning.

Veckans ibladningar