Stockholm Voices

Med Stockholm Voices
slår jazzen ut i full blom

Nöje Med sin utsökta röstbehandling och sitt artisteri på hög nivå blev det total succé för Stockholm Voices vid jazzkonserten i Blå salongen.

Konsert

Stockholm Voices
Blå salongen,
Hässleholm Kulturhus
Tisdag 27 januari 2015

 Den relativt nybildade sångkvartetten turnerar flitigt och håller på att lägga den svenska jazzpubliken för sina fötter. Det är bara att kapitulera inför dessa formidabla röster och den fint integrerade grupp med fyra instrumentalister som bidrar till det lyckade resultatet.

Altsaxofonisten Klas Lindqvist blev en fin blåskontrast till sången och den klokt strukturerade Mikael Skoglund vid flygeln svarade, tillsammans med sopranen Gunilla Törnfeldt, för de harmoniskt raffinerade arrangemangen.
Instrumentalisterna finns också på gruppens första skiva, ”Come rain or come shine”, som innehåller alla stycken på Monica Zetterlund och Bill Evans legendariska album ”Waltz for Debby”. Så blev det även i Blå salongens live-situation – vi fick höra alla tio låtarna från den nämnda skivan. En distans på femtio år – både framförandet och arrangemangen var i hög grad självständiga.

Som den ljuvliga folkvisan ”Jag vet en dejlig rosa” där de fyra sångarna går loss i en till synes improvisatorisk utsvävning, noggrant förberedd förvisso. Den svenska folktonen återkom i Olle Adolphsons ”Om natten är alla änkor grå” och i den allvarligt finstämda ”Vindarna sucka uti skogarna”.

Barytonsångaren Jakob Sollevis charmiga solofeature ”I am so lucky to be me” är hämtad från musikalen On the town, med Leonard Bernstein som upphovsman. Och i ”the town” finns numera en viktig förebild före Stockholm Voices, med det besläktade namnet New York Voices.
Så är till exempel den svängigt utlevande ”Sing, sing, sing” hämtad från den amerikanska sånggruppen repertoar. Calle Rasmussons maffiga trumintroduktion à la Gene Krupa, anknyter dessutom till en berömd instrumental inspelning med Benny Goodmans orkester.

Ungdomliga Stockholm Voices får mig verkligen att känna att det våras för jazzen. Och den slår ut i full blom och öppnar välkomnande famnen för en ung publik – ändå så märkligt frånvarande i tisdags kväll.

Här finns mängder av intressanta trådar till 1900-talets rika jazzhistoria. Den festliga ”Ain’t nobody here but us chicken” får mig till exempel att tänka på Louis Jordan och 1940-talets rythm & blues. Men sånt behöver man nödvändigtvis inte veta. Det är faktiskt bara att njuta för fulla muggar, vilket alla i fullsatta Blå salongen också tycktes göra.

Konsert

Stockholm Voices
Blå salongen,
Hässleholm Kulturhus
Tisdag 27 januari 2015

×