Nesbö och King prövar nya vägar
Deckarspalten
Dubbelt hårdkokt blir det denna vecka när både Stephen King och Jo Nesbö prövar nya vägar – King i sin första renodlade thriller Mr Mercedes och Nesbö med den sparsmakade noirdoftande Blod på snö.I Mr Mercedes (Albert Bonniers Förlag) första kapitel köar desperata människor en hel natt för chansen till ett jobb. I kön finns Augie Odenkirk och Janice Cray och hennes lilla baby och på ett fåtal sidor lyfter King starkt och gripande fram deras drömmar och framtidsförhoppningar. Brutalt snabbt inser man sedan att det här bara är den tragiska inledningen på historien om den pensionerade polisen Bill Hodges. Hans deprimerande pensionärstillvaro, där han sitter framför meningslösa tv-program och leker med självmordstankar, ändras snabbt när han utmanas av Mr Mercedes – den man som mejade ner en grupp människor i jobbkö och som Hodges aldrig lyckades sätta dit under sin yrkesverksamma tid.
Effektivt och omskakande fångar King in sina läsare och Mr Mercedes fortsätter att engagera och också poängtera hur kort och skört ett människoliv är. Med en fin känsla för både thriller- och polisdeckar-genren byggs Hodges jakt på Mr Mercedes upp mot ett dramatiskt crescendo som egentligen är bokens svagaste parti. Här är det så förutsägbart vad som ska hända. Detta väger dock lätt jämfört med att Mr Mercedes bjuder på välskriven spänning och på ett fascinerande utsnitt ur ett antal liv i ett USA som är tankeväckande kombination av hopp och hopplöshet. För den som gillar Stepen Kings skräckromaner finns det mycket att känna igen i så väl personporträtt som förmåga att bygga upp stämningar samtidigt som King visar att han kan hantera en realistiskt thriller helt utan skräckeffekter. Det ska bli spännande att se hur han går vidare efter detta.
Även norska Jo Nesbö prövar nytt i Blod på snö (Piratförlaget) som också är en – åtminstone på ytan - hårdkokt historia med klassiska ingredienser a la Chandler och Hammet. Hos Nesbö är det 70-tal, december och ”den kallaste vintern i mannaminne”. Bokens trasiga huvudperson Olav försörjer sig som torped i Oslos under värld och är hemligt förälskad i/besatt av den döva Maria. Så får han ett omöjligt uppdrag som tvingar honom till konfrontation med sin chef och gör att han måste både fly och hämnas. Blod på snö är våldsam, blodig och romantiskt och dessutom full av genrestereotypa roller – en samvetsöm mördare, en döv, kärlekstörstande kvinna och så chefens förödande vackra men kanske inte helt pålitliga fru. Samtidigt som mycket i den här historien ger klara associationer till Chandlers och Hammets gråzonsvärld lyckas Nesbö också väva in en overklighetskänsla som gör att läsaren inser att allt kanske inte alls är som man tror.
Blod på snö är ett vackert sätt att använda invanda spår samtidigt som Nesbö visar att vad han än skriver så går han sina egna vägar. Denna gång på ett förvånansvärt få antal sidor och med ett sparsmakat, poetiskt språk. En slags tematisk fortsättning på den här personliga hyllningen till den hårdkokta kriminalromanen kommer redan i höst med Midnattssol. Den ser jag också fram emot.
