I honom möttes bilden och orden

n Konstnären och kulturjournalisten Åke Holmqvist, Mannarp, Hästveda, har avlidit 75 år gammal. Åke Holmqvist föddes på Söder i Stockholm och tillbringade sin uppväxt i Segeltorp. Han utbildades på Konsthögskolan i Stockholm 1964-1969 och New Arts Lab. London 1970-71. Från 1963 och framåt deltog han i flertalet samlingsutställningar på olika orter i Sverige. Han debuterade som separatutställare i mars 1970 på Galleri Mejan, Konstakademien. Sedan 1970 har han haft separatutställningar i Stockholm, Malmö, Göteborg, London, Uddevalla, Eksjö, Flen, Kristianstad, Osby, Tyringe, Hästveda och Hässleholm. På 1980-talet utförde han utsmyckningar i Helsingborg, Kristianstad, Hässleholm och Hästveda. År 2010 ställde han ut separat på Nationalgalleriet i Stockholm under februari-mars samt på Yllan i Kristianstad i augusti-september.

I mars-april 2011 hade han utställning på Galleri Konstlustan i Kristianstad samt under påskhelgen 2011 på Mittrundan, Hässleholmsgården. Han är representerad på Moderna museet i Stockholm, Statens konstråd i Stockholm, Stockholms kommun, Södermanlands läns landsting, Hässleholms kommun, Närkes läns landsting och Region Skåne. Han fick Konstakademiens stora arbetsstipendium 1972-1973 samt Stockholms stads stipendium 1980. Efter 18 års uppehåll tog han upp måleriet igen 2006.

Hans måleri beskrivs som ”prägel av improvisatorisk attack. Grundstrukturen utgörs av motiv från naturens och stadens landskap. Figurativa element kontrasterar mot abstrakta. Konturer och avgränsade färgfält ger en visuell pusselverkan. Där finns drag av abstrakt expressionism, massmediala bilder och seriekultur”.Åke Holmqvist varvade konstnärligt skapande med journalistik. Han kom först i kontakt med tidningsvärlden på dåvarande Stockholmstidningen. Åren 1989-2000 var han anställd som kulturredaktör och journalist på Norra Skåne. Därefter arbetade han som frilansande kulturjournalist och konstnär. Sin skrivarglädje fick han också utlopp för som författare. Han var huvudförfattare till boken Det spelar en göing … som utgavs av Göinge musickanter och ABF Nordskåne och som beskriver den göingska spelmanstraditionen. Närmast sörjande är sambon Margaretha Wikner, hennes son Mattias med familj i Trelleborg och Åkes syskonbarn i Stockholm.

I Åke Holmqvist möttes bilden och orden. Han hade en spännvidd i sitt medarbetarskap på kultursidan, som det var få landsortstidningar förunnat att förfoga över. Som själv utövande konstnär fann han infallsvinklar och fokus på ett sätt som röjde djup professionalism och som renderade honom och tidningen respekt både hos läsare och i konstnärskretsar.Hässleholms rika musikliv med dess långa jazztradition fick i honom en hängiven skildrare. Glenn Miller eller Keith Jarrett, bebop eller tradjazz; inget tonspråk var honom främmande. Även i sina musikrecensioner hade han egen bakgrund som musiker att luta sig mot.Åke drevs av stor ambition och av en omfångsrik agenda. Ofta sågs han småspringande genom korridorerna. Det hindrade honom inte att alltid vara tillgänglig och lyssnande, omtänksam och medkännande, att alltid byta ett vänligt ord eller två för att höra efter hur hans arbetskamrater mådde. Det blir tomt efter Åke på redaktionen och på kultursidan, tomt efter honom i utställningshallar och i konsertlokaler. Han förblev söderkis i tal och åtbörder men berest och beläst som han var fann han lantlig ro som person och inspiration både i sitt skrivande och i sitt konstnärskap i det Skåne som han lärde sig att älska. Varje tavla möter sitt sista penseldrag. I varje musikstycke förklingar den sista tonen och när publiken lämnat salongen finns bara tystnad. Men minnet av Åke Holmqvist som en omtyckt och duktig arbetskamrat lämnar oss inte. Det finns alltid kvar.