Redan på måndag ska Broresenärerna få kortare restid. Foto: TT/Arkiv

Hon moderniserade Centern

Några dagar innan jul avled Karin Söder. För oss som arbetat nära henne är det ett sorgligt besked. Hon var en person som det var väldigt lätt att tycka om, kanske den mest sympatiska toppolitiker jag överhuvudtaget träffat på, inte minst för att hon månade så mycket om sin personal, en som ofta kom in i fikarummet och deltog i samtalen om vardagslivet.
Under sju ungdomsår verkade jag som politisk tjänsteman i riksdag och regeringskansli åt Centerpartiet. Några perioder – valrörelsen 1976 och 1979 – var Karin Söder den jag huvudsakligen arbetade åt eftersom hon var partiets socialpolitiska talesperson och jag höll i dessa frågor på tjänstemannaplanet, bistod henne med att skriva riksdagsmotioner, interpellationer, pressmeddelanden och tal. Dessutom var jag kontaktperson mellan henne och Fälldin när han var statsminister och hon socialminister. Det skapade en vänskap som hållit genom livet.
Hon och hennes man Gunnar var flitiga Skånska Dagbladet läsare. Varje gång vi träffades hade de läst något jag eller andra skrivit som de ville diskutera.

Om Thorbjörn Fälldin var den som förvandlade Centerpartiet till ett brett allmänborgerligt parti så var det Karin Söder som till stor del moderniserade partiets politiska tänkande. Medan Fälldin var utpräglat socialkonservativ var hon betydligt mer socialliberal. Det betydde mycket både för Fälldins personliga utveckling och för partiets. Symptomatiskt var att det var via partiet och inte genom det på den tiden rätt konservativa kvinnoförbundet hon gjorde sin politiska karriär.
Jag var vid flera tillfällen med i samtal med Karin Söder och Thorbjörn Fälldin där hon förmedlade sin kunskap om kvinnors situation i samhället t.ex ensamstående med barn och deras livsutmaningar, en värld som han inte var så bekant med som hon som boende i Stockholm och via sin lärargärning.
I valrörelsen 1979 deltog jag som Centerpartiets representant i en paneldebatt under Homosexuella frigörelseveckan, föregångaren till Pride. Det var första partidebatten någonsin kring HBTQ-frågor. Eftersom några centerpartistiska riksdagsledamöter fällt djupt fördomsfulla omdömen i riksdagens talarstol så inledde jag med att ta avstånd från dem. Jag visste inte att radions ekoredaktion var där men nästa morgon var mitt uttalande ekots förstanyhet. Någon dag senare möttes partiets riksdagsgrupp. Jag var försenad dit. Väl ditkommen fick jag veta att ett par riksdagsmän tagit upp mitt uttalande och ifrågasatte att jag som tjänsteman vågat ifrågasätta deras åsikter. Det hade fått Karin Söder att tända till och ta såväl mig som min uppfattning i försvar, att det jag sagt om människors lika värde var partiets grundsyn.
Sista gången jag mötte Karin Söder var i samband med en föreläsningskväll kring nordiska frågor. Med vid eftersitsen i en hotellbar var också Finlands förre försvarsminister Jan-Erik Enestam. Det var fascinerande att få lyssna på samtalet och höra dessa två erfarna politiker analysera det internationella läget och berätta lite interiörer kring ledande politiker de mött genom åren. Trots att hon då haft en stroke var minnet inte påverkat, utan hon kunde ösa ur en enorm detaljkunskap.
Det är en ynnest att ha fått arbeta med och ha Karin Söder som vän.

×