Varje morgon kommer farmor och farfar för att hjälpa till i stallet. På bilden farmor Rut Sjögren tillsammans med Elin. Foto: Torbjörn Wester
Varje morgon kommer farmor och farfar för att hjälpa till i stallet. På bilden farmor Rut Sjögren tillsammans med Elin. Foto: Torbjörn Wester
– Att jobba med hästar har blivit en livsstil som jag inte kan tänka mig att byta, trots att det är jobbigt ibland, säger Elin Sjögren. Foto: Torbjörn Wester
– Att jobba med hästar har blivit en livsstil som jag inte kan tänka mig att byta, trots att det är jobbigt ibland, säger Elin Sjögren. Foto: Torbjörn Wester
Farmor Rut Sjögren och Elin tillsammans med en av favorithästarna. Foto: Torbjörn Wester
Farmor Rut Sjögren och Elin tillsammans med en av favorithästarna. Foto: Torbjörn Wester

Hästintresset finns i familjens gener

BJÄRNUM Farmor och farmor gjorde det. Morfar och morfar likaså. Pappa Stefan följde i deras fotspår, för att inte tala om döttrarna Elin och Lina och mamma Gunilla. Det måste helt enkelt ligga i generna.
Det handlar om ett liv med hästar.

Häst- och idrottsintresserade vet naturligtvis att trion Stefan, Lina och Elin tillhör landets elitryttare. Om vi säger att de tävlar i samma klasser som bland andra Malin Baryard, så vet även de mindre hästintresserade, vilken nivå Sjögrens befinner sig på.

Men inte alla vet att hästintresset ligger generationer tillbaka i tiden.
– Farfar sysslade med hästar i det militära. Och farmor red också, berättar Elin Sjögren när vi en blåsig eftermiddag hälsar på hos familjen i deras gård en bit utanför Bjärnum.
Och det gjorde också både morfar och mormor som bland annat drev en hingststation.

Att pappa Stefan skulle börja rida var mer eller mindre en självklarhet.
Nu driver familjen var sitt företag under paraplyet Stall Sjögren.
En livsstil, konstaterar Elin, som hon inte har en tanke på att sluta med. Inte ens en dag som denna när leran ligger grå och slaskig utanför stalldörren.
Det handlar om träning, tillridning och utbildning. Och så ett intensivt tävlande.
Elin berättar att hon ska tävla i Scandinavium i vår. Och det ser hon fram emot. Syrran, Lina, har redan tävlat där.
– Förra året låg vi ute 45 helger. Tufft, men roligt, fortsätter Elin som en gång gav sig iväg på tävling ensam – med tre hästar i transporten.

Det berättar farmor Rut Sjögren, 85, som varje morgon kommer till stallet, tillsammans med maken Boje Sjögren, 88, för att hjälpa till med skötseln av hästarna.
Man baxnar.
Maken till pigg människa har man sällan skådat.
– Hästarna. Det är dom som gör att man mår bra, säger farmor Rut och klappar kärleksfullt Elins framgångsrika fjortonåriga stoet Carusa, en helt egen uppfödning.

Farmor Rut red en gång i tiden tillsammans med Sveriges kanske genom tidernas bästa dressyrryttare, nämligen Ulla Håkansson.
Flera av hästarna går ute den här eftermiddagen. Men i en av boxarna står en av Jan Brinks hästar för tillridning.
– Just nu har vi ett 20-tal hästar i stallet, berättar Elin.
– När hästarna är här är det vi som rider dem. Träning med ryttare håller vi på platser dit vi åker. Jag tränar bland annat ryttare i Sösdala.

Men tänker du aldrig att ”nä, nu lägger jag av” till exempel när du ramlar av och slår dig?
– Nä, vet du vad. Jag har brutit både armar och ben. Det är bara att fortsätta. Jag kan inte tänka mig att göra något annat, blir svaret.
Farmor nickar belåtet.
– Det är nog från henne jag har fått envisheten, tror Elin.
Innan vi åker tjoar farmor:
– Man kan lika gärna mocka i stall som att gå med stavar! Skriv det.
Det gör vi.

Veckans ibladningar