Nordiska samarbetet behöver stärkas igen

Regeringens införande av gränshinder vid Öresund var ett grundskott mot det nordiska samarbetet. Det underminerade den nordiska passunionen som varit i kraft sedan 1950-talet och försvårade allvarligt den integration i Öresundsområdet som växt fram allt mera.
Samtidigt är det kris i EU-samarbetet.

Både den ekonomiska krisen och flyktingströmmarna till Europa har lett till allvarliga motsättningar inom EU. Schengensamarbetet riskerar att upphöra, om fler länder ensidigt inför gränskontroller mellan Schengen-länderna.
När EU-samarbetet hackar blir det nordiska samarbetet än viktigare att slå vakt om och stärka. Häromdagen pekade den norske ambassadören i Sverige Kai Eide på möjligheterna som ligger i Norden. Många vet inte att Norge och Sverige är varandras viktigaste handelspartners. Även de övriga nordiska länderna ligger högt på listan över handeln.
Men viktigare är den kulturella och sociala samhörigheten, Eide exemplifierar med att 3,4 miljoner svenska och norrmän samtidigt tittar på Skavlan på fredagskvällar.
Många svenskar arbetar i något nordiskt grannland, och många finländare, norrmän och danskar jobbar här. Även om det finns regler som irriterar fungerar den gemensam arbetsmarknaden väl.
Fortsatt arbete för att få bort gränshinder, både för människor och för företag, är viktigt. Men det nordiska samarbetet måste också fortsätta att utvecklas.
Just att vara medveten om hur betydelsefulla de nordiska länderna är för varandra – och för många medborgare – är av stor betydelse för att samarbetet mellan länderna ska prioriteras.
Debattören Gunnar Wetterberg har förespråkat en nordisk förbundsstat. Dit är det sannolikt långt, men det positiva mottagandet hans debattinlägg fått visar att det nordiska samarbetet har djup förankring i folkdjupet. Det måste de politiska ledarna konkretisera.