Hököns historia är också Harrys

– Vi är egentligen ute 25 år för sent, konstaterar Solveig Palm när hon kommenterar några av alla de bilder som visas under kvällen.

Och visst hade det varit enklare om några av dem som nu gått ur tiden kunnat sitta med och berätta var olika bilder är tagna och vilka personerna är som dyker upp som svartvita skuggor från förr.

Men nu är det som det är, och de cirka 30 personer som samlats i Hököns gamla skola hjälps åt att minnas och att gissa sig till ett svar. När man nått vägs ände får någon i hemläxa att forska vidare.

Hököns intresseförening är högst aktiv och har under årens lopp producerat två böcker. Den ena handlar om den stora branden på Vakö myr för snart 25 år sedan och den andra om alla de elever som under åren gått i Hököns skola.

Vad det blir av det här jättearbetet vet man ännu inte. Att det skulle kunna bli en bok är just nu högst tvivelaktigt.

Materialet är gigantiskt och växer för varje träff. Dessutom skänks foton från olika håll, foton vars motiv tar sin lilla tid att identifiera.

Det är Kenty Magnusson som ser till att alla foton digitaliseras och när motiven är suddiga och av dålig kvalitet blir det många timmars bildbehandling. För närvarande har drygt 1 700 foton skannats och restaurerats,

En av bilderna som engagerar mest är bilden på en samling kvinnor och män som jobbade på Vakö myr.

Längst fram sitter en liten pojke i keps och en sjömansliknande skjorta. Det visar sig vara ingen mindre än författaren och Nobelpristagaren Harry Martinsson. Bredvid honom till vänster sitter hans syster.

Harry Martinsson är född 1904, vilket innebär att bilden är tagen någon gång i början av 1900-talet.Då jobbade han dels som kökspojke men även ute på mossen där han vände torv.

Men fotoskatten innehåller givetvis en ofantlig mängd av människoöden. Flera foton är tagna i Canada dit många reste för att jobba som rallare. Det var oftast ett hårt liv som väntade där.

Svenskar var däremot populära som arbetskraft och någon lär ha sagt att ”får jag bara svenskar, snus och brännvin ska jag bygga järnväg till helvetet”.

Några rallare återvände till Sverige, medan flera försvann in i glömskan på andra sidan Atlanten.

De flesta foton är hämtade från det som är Loshults socken, vilken innefattar Killeberg, Loshult och Hökön.

En stor del av historien präglas av det hårda slitet på Vakö myr och av den dramatiska Loshultsbranden som bröt ut den 12 juli 1921. Det var ett tåg på sträckan Kristianstad och Älmhult som antände banvallen strax söder om Loshults station.

Branden rasade och tog sig dagen efter vidare mot Hököns samhälle.

Den 14 juli vände vinden vilket räddade Hökön. I stället spred sig elden över bland annat Björnön och Svinön in i Glimåkra socken.

Sammanlagt 12 torp och gårdar samt en ladugård blivit lågornas rov och måna blev hemlösa. Lyckligtvis miste ingen människa livet.

Det är inte bara människor som syns på alla bilder. Även byggnader prydda med stora mängde snickarglädje försöker deltagarna reda ut hemvisten för.

Någon bland de närvarande har även bidragit med en biljett från VM-finalen i fotboll 1958 mellan Sverige och Brasilien.

Med tanke på alla foton skulle det kunna bli många böcker, men i det här skedet är inte detta det viktigaste.

– Viktigast är att vi träffas och umgås, säger Solveig Palm som är en av eldsjälarna i föreningen. Det är mycket bättre än att sitta själv hemma i soffan framför tv:n, vilket alla instämmer i.