GMO-murbräckan
Enligt läckta dokument från Greenpeace planerar USA att använda frihandelsavtalet mellan USA och EU (TTIP) som murbräcka för att föra in GMO-produkter i Europa, och dessutom öppna för odling av GMO-grödor.
EU:s lagstiftning och processer för godkännande av importerat GMO-foder har länge hindrat amerikansk jordbruksexport, men också de amerikanska bioteknikföretagens möjligheter att ta sig in på den europeiska marknaden. Motståndet mot odling av GMO-grödor är massivt i många europeiska länder, framför allt hos miljö- och konsumentorganisationer. Det riktas också kritik mot att förhandlingarna om TTIP sker bakom stängda dörrart. EU-kommissionens chefsförhandlare för TTIP, Ignacio Garcia Bercero, menar att påståendena från Greenpeace är felaktiga, och EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström uttalar att ett handelsavtal inte kommer att ändra vår lagstiftning om GMO.
I dagsläget råder stor brist på goda exempel på GMO-teknik. I Sydamerika och USA breder enorma monokulturer ut sig av så kallade ”Roundup ready crops”, grödor som tål att besprutas med Roundup. Det är inte bara förödande för landskapet, utan främst för biologisk mångfald.
Ur ett globalt perspektiv är det inte tillgången på mat som är det stora problemet. Det produceras idag kalorier för att försörja 12-14 miljarder människor enligt UNCTAD, FN:s organ för internationell handel. GMO-teknikens påstådda nyckelfunktion bleknar i jämförelse med nya proteinkällor, nya odlingsmetoder och just ökade handels- och transportmöjligheter.
USA och EU vill självklart båda se ökat välstånd och fler arbeten, vilket är handelsavtalets syfte. Jordbruket blir problematiskt med tanke på lagstiftningen kring till exempel GMO. I USA är 88 procent av all majs och 94 procent av all soja genmodifierad – självklart vill USA:s jordbruksindustri utöka marknaden för dessa produk- ter. Det är svårt att inte betrakta TTIP som ett verktyg.
