Väntar en skatterevolt?
Hur kan skatterna vara så höga i Sverige utan att det sker någon skatterevolt? Oavsett vad man själv tycker om vilken skattenivå som är lämplig så är det en intressant och befogad fråga. Skatteuttaget i Sverige är bland de största i världen. Hur har det kunnat bli möjligt?
Ett svar på frågan är att skatten dras med sådan administrativ smidighet att man knappt märker när det sker. Ingen myndighet har engagerat sig i förenklingsarbete med sådan kraft som Skatteverket.
Förr innebar deklarationen en helg med kvitton och verifikationer utbredda över hela matsalsbordet. i dag är det för de flesta inte mycket mer än ett SMS om att alla färdiguträknade siffror stämmer. Skatteuttaget sker med en automatik som inte inbjuder till uppmärksamhet.
Men den grundläggande förutsättningen för vilket skatteuttag som accepteras handlar rimligen om en mer konkret fråga: vad får man för pengarna?
Skatten är medlemsavgiften i samhället. Att avgiften är ofrånkomlig är lätt att begripa, men är föreningen välskött och står avgiftens storlek i paritet med de förmåner som medlemskapet erbjuder? Håller tjänsterna så god kvalitet att man inte behöver köpa dem privat – fungerande äldreomsorg, barnomsorg, en bra skola och en pålitlig sjukförsäkring? Är kostnaden via skattsedeln rimlig? Det är en enkel ekvation som beslutsfattare på både kommunal och statlig nivå nu behöver hålla i minnet.
I dagarna rapporterade Sydsvenskan om den ekonomiska avgrund som har öppnat sig under Malmö stads fötter. Revisionsbyrån PWC har gjort beräkningar av vilka åtgärder som krävs för att få den kommunala ekonomin i balans fram till 2030. Det handlar om brutala ingrepp. Om allt tas på skattsedeln behövs en skattehöjning på hela 6,41 kronor, en enorm höjning som ingen SMS-deklaration i världen kan sminka upp. Folk skulle flytta från staden i så fall, bedömer Malmös ekonomidirektör Jan-Åke Troedsson.
Malmö beskrivs ibland som en svensk kanariefågel, en tidig indikator på utvecklingstrender. I varierande grad syns den akuta kostnadsutvecklingen på kommunal nivå i hela landet. Sveriges Kommuner och landsting har gjort beräkningar som pekar mot att skattehöjningar på närmare två kronor per hundralapp kan bli nödvändiga redan år 2019. Nu väntar bistra tider.
När välfärdsstaten expanderade under efterkrigstiden kombinerades de snabbt stigande skatterna med ett allt mer omfattande offentligt serviceutbud. Åsikterna går förstås isär om vilken omfattning som är lämplig, men det fanns ändå en koppling mellan högre medlemsavgifter i samhället och ett större erbjudande till medlemmarna.
Utvecklingen som nu väntar ser ut att vara av rakt motsatt slag. De befintliga välfärdsfunktionerna blir allt mer överbelastade och allt dyrare att underhålla. Så långt man vågar kommer kostnadsökningarna att tas ut via skatten.
Att genomföra stora effektiviseringar i en redan tämligen slimmad verksamhet blir svårt. Då väntar kännbara neddragningar i utbudet i stället. Kombinationen innebär ännu högre skatter för att finansiera ett serviceutbud som blir allt mer nedskalat och underfinansierat. Det är bäddat för bråk.