”Det är lätt att glömma allt det fantastiska”

– Det är där jag har lärt mig att prata med folk, säger han.

Niklas Källner har haft ett uppehåll från Skavlan. Men det betyder inte att han har legat på latsidan. Tvärtom – förra året jobbade han mer än någonsin. Bland annat startade han en talkshow på webben, I särklass med Niklas, tillsammans med ett gäng lokaltidningar. Han gav ut boken Tills man dör lever man och höll i dokumentärserien Delat land. Och så drog han och Fredrik Skavlan igång en podcast – Skavlan & Källner som sänts en gång i veckan.

Men nu tänker han dra ned på takten och göra lite andra saker. Som att skriva en ny bok. Och troligtvis kommer han också tillbaka som reporter i Skavlan i höst. Däremot blir det en liten paus för podden.

– Förra året blev lite hektiskt. Jag kände till slut att jag inte hann stanna och tänka efter.

Ända sedan Niklas Källner blev klar med journaliststudierna har han jobbat för tv. Allra först på kulturprogrammet Nike. Det var också där han fick en första knuff i den riktning han sedan kommit att verka i.

Han berättar att inslagen ofta var långsamma, estetiska och konstfulla till formen. Själv var han påverkad av MTV och försökte göra en annan typ av reportage som var lite coolare. En dag kom en av de äldre reportrarna fram till Niklas och påpekade att han gjorde samma sak som dem.

– Jag blev väldigt träffad av det och insåg att det viktiga var ju inte hur snyggt filmat det var utan själva mötet. Efter det har jag gått över till en mer dokumentär stil för att kunna skildra det som är riktigt och äkta.

Samtidigt är han inte rädd för att söka kontakt med nya människor. Delvis tror han att det är ett drag som kommer från uppväxten. Niklas Källners pappa var baptistpastor och själv tillbringade Niklas mycket tid i kyrkan som han beskriver som ett samhälle i miniatyr.

– Här fanns han som bodde i skogen och levde knapert, men också han som jobbade som bankdirektör. Där fick jag tidigt lära mig att prata med alla typer av människor.

Gudstron har Niklas kvar, men han är inte aktiv i någon församling. Som ung var han också ganska upprorisk mot kyrkan, berättar han.

– Jag intervjuade P O Enquist en gång som också vuxit upp i frikyrkan. Han beskrev det så bra – att i den här miljön fick man tidigt ställa intressanta och svåra frågor om livet. Å andra sidan fanns en tydlig världsbild som egentligen är mycket mer komplicerad. Så svaren blev begränsade.

Samtidigt ser Niklas Källner också många fördelar med sin uppväxt.

– Det är lätt att glömma allt det fantastiska – gemenskapen, språket, jag hade tillgång till radiostudio och en scen att stå på. Och många människor som varit uppmuntrande och ställt upp för en.

Fakta

Namn: Niklas Källner

Fyller: 40 år den 27 maj 2016.

Bor: Hus i Bromma i Stockholm.

Familj: Fru och två söner, 7 och 9 år.

Gör: Journalist.

Om att fylla 40: ”Det var någon som sa att man ska omfamna den nya åldern. Vad den innebär vet jag inte än. Men jag ser att många 40-åringar cyklar. Jag har önskat mig en nu så jag kanske omfamnar min ålder lite smått.”

Så firar jag födelsedagen: ”Jag och familjen ska åka till Kalifornien. Det var ett av de första ställena jag ville åka till som barn. Än har jag inte varit där så det blir perfekt att göra det nu.”

Ligger på nattduksbordet: ”Nu läser jag ’Simmar med hajar’ av journalisten Joris Luyendijk. Han intervjuar engelska bankirer och den handlar om finanssystemet.”

Styrka: ”Att jag är ganska direkt. När jag känner något säger jag det.”

Svaghet: ”Skulle kunna vara lite smartare och linda in saker och inte vara så direkt.”