Dramatik när Liv föddes i bilen

På söndag är det Mors dag och i familjer över hela vårt land passar många på att ge mamma lite extra kärlek och uppmärksamhet.

Alfred Stenström har haft sin mamma helt för sig själv i tre år men för bara några veckor sedan föddes hans lillasyster Liv under dramatiska omständigheter.

– Jag det gick ju inte precis som vi tänkt oss! säger Ida Stenström och skrattar medan hon ammar Liv, leker med Alfred och svarar på frågor – samtidigt. Alfred har rätt, hon är verkligen en riktig supermamma!

Idas båda graviditeter var ganska lika, så hon tog förgivet att även förlossningarna skulle bli det. Där hade hon fel.

– Jag fick de första värkarna vid halv nio på kvällen, precis som med Alfred och då åkte jag in strax innan midnatt och tänkte att det nog var ganska lagom att göra så även denna gång.

Sagt och gjort, strax före midnatt åkte Ida och maken Johan mot BB i Kristianstad. De visste redan att det var en liten flicka i magen, men anade inte att hon hade så bråttom till världen.

Vid Hanaskog kände Ida att det var dags att föda.

– Jag sa till Johan att stanna bilen, men det ville han inte! Han blev jätte stissig förstås och ringde 112 samtidigt som han fortsatte köra.

Det gick undan och de hann nästan fram, precis utanför BB föddes Liv i familjens volvo.

– Johan sprang in efter personal och jag hann tänka att ”bara jag inte behöver föda själv, medan Johan hämtar hjälp”. Men personalen kom springande och kunde ta emot Liv just som hon kom ut med rumpan först.

Ida hann se att dottern låg felvänd, men lyckligtvis gick allt snabbt och lätt och det var inga komplikationer alls.

Trots all dramatik berättar Ida lugnt och sansat, som om det inte var konstigt alls att föda barn i bilen.

Nu har det hunnit gå snart fem veckor och Liv gör inte mycket väsen av sig, varken på dagen eller nattetid.

– På ett vis känns det mycket enklare med andra barnet. Första gången visste vi ju inte riktigt vad som väntade oss, som förälder är man nog tryggare och lugnare nu.

Alfred har hunnit fylla tre år och han hjälper till att stoppa nappen i munnen på lillasyster ibland när hon skriker. Själv har han slutat med napp.

– Jag har gett dom till Lasse, säger han och Ida berättar att det är brevbäraren som hjälpte till att skicka napparna vidare till tomten.

Rätt som det är sprakar det till ordentligt i lillasysters blöja.

– Hör du? säger Alfred och ögonen blir runda som tefat.

– Det är en hund som skäller!

Han har tydligen inte vant sig vid det ljudet ännu. Alfred säger att han inte tänker hjälpa till att byta blöjor. Det är äcklig. Men hans pappa kan hjälpa till.

– Min pappa är duktig på att bygga sandlåda. Han har byggt en till mig, vill du se?

Ibland när Alfred vaknar på natten så hör han mysko ljud.

– Jag hör monster som låter i mitt öra!

Mamma Ida säger att han nog fått vätska i öronen för några monster finns det minsann inte på Alfreds rum. Inte ens under sängen. Om Alfred vaknar på natten brukar han gå och hämta sin pappa bara för säkerhetsskull.

– Då kan pappa sova hos mig!

Ida berättar att de i stort sett har hela familjen omkring sig, både hon och makens föräldrar och syskon bor i Osby med omnejd. Så på Mors dag brukar det bli firande både hos Idas mamma och hos svärmor.

– Fast det är klart, nu börjar jag tänka att vi kanske snart får starta egen tradition och fira mig här hemma! Nu har vi ju två barn som vill fira mamma.

Alfred gillar firande av alla slag och för att fira mamma några dagar i förskott går han ut i den nya sandlådan och gör en stor sandglass i strut till mamma.

– Jag tycker om att leka och att busa, konstaterar Alfred.