Skulle Brexit vara en ka­ta­strof?

Att Stor­bri­tan­ni­en kan­ske lämnar EU oroar den svenska rege­ringen, det fram­gick även när Ste­fan Löfven pre­sen­terade sin re­ger­ings­om­bild­ning.

Där­emot var inte de er­fa­rna EU-de­bat­törer som dis­ku­terade frå­gan på SNS Skånes fru­kost­mö­te i Mal­mö i går så oro­liga. Brexit skulle inte på­verka så myc­ket som det sägs, trodde ex­em­pel­vis fö­re­tags­le­da­ren Rune Andersson, Sös­da­la.

Inte hel­ler oroade sig Maria Bo­re­li­us, mest känd för den kortaste stats­råds­tiden i svensk hi­sto­ria, bara åtta dagar som han­dels­mi­nis­ter, men nu­me­ra verk­sam i London bland an­nat som sty­rel­se­le­da­mot i den milt EU-kri­tiska tan­ke­smed­jan Open Eu­ro­pe.

Ve­te­ran­jour­na­listen Rolf Gus­tavs­son oroade sig mer för att ett nej i den brit­tiska folk­om­röstningen skulle leda till folk­om­röstnings­dis­kus­sioner i an­dra länder med oanade kon­se­kvenser.

Han på­minde om att den danska folk­om­röstningen om Maa­stricht 1992, när danska folket röstade nej, var de första tec­knet på folk­lig skep­ti­cism mot EU. Se­dan har många folk­om­röst­ningar ge­nom­fö­rts med va­rierande re­sul­tat.

I den brit­tiska de­batten har tunga eko­no­miska spe­la­re som Bank of Eng­land, när­ings­livs­or­ga­ni­sa­tioner och till och med IMF varnat för stora eko­no­miska kon­se­kvenser om Stor­bri­tan­ni­en lämnar EU. Ett ras för pundet (vil­ket kort­sik­tigt skulle sti­mu­lera ex­porten), kraf­tigt sjunkande bo­stads­priser och kan­ske fö­re­tags­flykt från Lon­dons fi­nans­mark­nad har målats upp som tänk­bara kon­se­kvenser.

Det är sam­ma över­drifter som i den svenska euro­de­batten, trodde Rune Andersson, som var en av de ledande på den svenska nej­si­dan 2003. Han trodde inte hel­ler att EU:s länder skulle bloc­kera ett fri­han­dels­av­tal med Stor­bri­tan­ni­en bara för att hämnas. Den brit­tiska han­deln är för vik­tig för EU:s länder.

Utan Stor­bri­tan­ni­en stärks de pro­tek­tio­nis­tiska krafterna i EU, varnade Rolf Gus­tavs­son. Sve­ri­ge skulle då för­lora en av de vik­tigaste me­nings­frän­derna för fri han­del. Skulle åsikts­klyf­tan växa i EU kan­ske ett nytt Efta, med Stor­bri­tan­ni­en, Norge, Dan­mark och Sve­ri­ge som kärna, åter­upp­står?

Dit är det san­no­likt långt. Men dagens EU är inte det­sam­ma som det EU Sve­ri­ge gick med i 1995. Då var in­riktningen ett EU be­stå­en­de av själv­stän­diga stater i sam­ar­be­te. Nu me­nar många att fe­de­ra­lismen, att EU be­stämmer allt­mer över hu­vudena på ländernas par­la­ment, växt sig för starkt.

En del i det­ta är att EU-dom­stolen i Lux­em­burg ge­nom ”ju­ri­disk ak­ti­vism” driver över­stat­lig­heten läng­re än de po­li­tiska be­slu­ten och utan att stats- och re­ger­ings­cheferna rea­gerar som de skulle ha makt att göra. Det har bi­dragit till den brit­tiska kri­tiken mot hur EU fun­gerar.

Po­li­ti­sera EU mera, re­kom­men­derade Rolf Gus­tavs­son, och minska tek­no­kraternas och ju­risternas makt. Det skulle göra det möj­ligt att för­ankra EU bätt­re i folken.

Det är ett klokt råd, oav­sett hur den brit­tiska folk­om­röstningen går. Även om ”Bremain” vinner och britterna stannar i EU be­hövs en re­jäl de­batt om vil­ken väg EU ska gå. Då är oddsen goda för att britternas un­dan­tag i stället blir re­gler för alla.