Den nya miljörörelsen
Att bönderna är den nya miljörörelsen menar Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) som under veckan hållit riksstämma. Ordförande Helena Jonsson pekade under sitt inledningstal på att det är bönderna som sitter på lösningarna och resurserna för att uppnå ett hållbart samhälle. Med att utnämna sig till miljörörelse följer dock ett stort ansvar, och många förpliktelser.
Det är en välkommen attitydförändring från en annars grå och konservativ organisation. LRF har under decennier spridit bilden av bonden som klagande och sökande efter politisk räddning när mjölkpriserna sjunker. Företagsamhet eller initiativ för att stärka djurvälfärd eller miljö och klimat har varit underordnat hög produktion och lobbyarbete för sänkt dieselskatt. Tyvärr har den attityden inte lett till att unga entreprenörer direkt flockats kring branschen, och den självinsikten har nog nått fram nu.
Jonsson gör själv kopplingen till Moderaternas förvandling till Nya Moderaterna och övertagandet av klassiska arbetarfrågor. På samma sätt är här tanken att överta miljörörelsens tolkningsföreträde i miljöfrågor.
Det är välkommet, och kan bidra till en nyansering av debatten kring mat och klimat, men LRF glömmer två viktiga saker: ambition och ansvar.
Budskapet är att producera mera från skog och jord och att politiska styrmedel är dåliga. Det går tyvärr inte att utläsa en vilja att stärka värden inom djuretik, miljö, klimat eller sociala frågor. Det blir problematiskt när representanter från LRF argumenterar för till exempel en uppluckrad beteslag, att tillåta fastlåsning av suggor, eller att försvaga den svenska miljölagstiftningen.
Nya Moderaterna hade tydliga mål och en tydlig strategi för att nå dit. Det svenska lantbruket är långt ifrån miljövänligt, även om det ofta har mindre miljöpåverkan än många andra länders lantbruk. Utan ambition om att skapa ett verkligt hållbart lantbruk med minimal klimatpåverkan är den Nya Miljörörelsen ett luftslott.
