Kriminell bladvändare med känsla för språk

En händelse som ser ut som en tanke och en fantasi som alltför mycket liknar verkligheten. Ja, så kan man snabbt sammanfatta Mats Olssons andra deckare, I de bästa familjer.

Den senaste tiden har det rapporterats i media, att två rivaliserande motorcykelgäng har etablerat sig i närheten av Hässleholm i norra Skåne. Ett liknande scenario, fast i trakterna kring Höganäs är en del av intrigen i Mats Olssons spänningsroman om före detta journalisten Harry Svensson.

Vill man lite mer utförligt sammanfatta berättelsen handlar den om en härva av ekonomisk kriminalitet, gängkrig, knarkaffärer, rysk maffia och oantastliga rika som kommer undan med det mesta. Men främst handlar det som det brukar om ren och skär girighet.

In i denna smutsiga byk dras Harry Svensson, numera restaurangägare i en idyllisk by vid namn Solviken. Journalistyrket har han övergett, likaså att nysta upp mordfall - trodde han. För när en liten flicka bultar på hans dörr mitt i natten, gör sig hans journalistiska nyfikenhet såväl som hans ridderlighet påmind, och han ger sig ut på ett korståg där målet är att ta reda på vem flickan är - och varför två läderklädda, hotfulla män söker efter henne.

Det är oupphörligt nagelbitande spännande. Intrigen är snyggt uppbyggd, precis på gränsen för det sannolika, så där att man precis köper den. Och som sagt, sanningen överträffar ju ofta dikten och det som just nu händer i lugna, norra Skåne tedde sig för en tid sedan ganska osannolikt.

Så jag köper alltså intrigen med hull och hår, även så Mats Olssons skickligt utmejslade karaktärsbeskrivningar. Med lätta penseldrag får han form, färg och djup i de olika personligheterna. Där finns allt från regelrätta psykopater och våldsdyrkare, till medlöpare, fegisar och betalda legosoldater och på något underligt vis är de, trots de uppseendeväckande gärningar de utför, trovärdiga.

Även de ”goda” känns föredömligt helgjutna med fel, brister och tillkortakommanden. Men det är inte bara personteckningen som gör romanen till en lysande deckare. Mats Olsson har en osedavanlig förmåga att fånga in läsaren i sin värld. Det mesta av det beror naturligtvis inte på intrigen, hur väl den är gjord, utan på Mats Olssons känsla för språk.

Det är en ren fröjd att läsa hans prosa. Jag blir helt uppslukad av hans eleganta stilistik redan efter några sidor och sedan har han mig fast till sista sidans sista tecken. Jag längtar hela tiden till att få fortsätta läsa och kastar mig över boken så fort jag har en sekund över. Det är sann njutning i blädderformat och jag vill ha mer.