Från Ranseröd till Skånelaget

Bakväg? Omväg? Ja, vägen in i Skånelaget var i alla fall inte spikrak trots att den spelskicklige innermittfältaren Edvin Nilsson alltid har stuckit ut i sin årskull.

Via zonläger tog sig Edvin till Skånelägret i Staffanstorp. Men där tog det tillfälligt stopp.

– Jag gick inte vidare. Sen tog jag steget till Ängelholm och då har de väl haft koll på mig därifrån. Det handlar nog mycket om hur det går i klubblaget. Så länge man gör det bra där är jag övertygad om att de har koll, säger Edvin Nilsson som är uppväxt i minimala Ranseröd i utkanten av Norra Sandby.

Edvin gick på Läredaskolan i Hässleholm på högstadiet och det var först på gymnasiet han valde att lägga till fotbollen på skoltid.

Var Ängelholm ett självklart steg?

– Absolut inte. Jag velade ganska mycket och länge. Efter att jag hade uteslutit Hässleholm och några andra stod det mellan Mjällby och Ängelholm, då valde jag till slut Ängelholm.

Det spelade in att båda storebröderna har utvandrat i väster- och österled tidigare. Albin till Ängelholm och August till Sölvesborg och Mjällby.

I Ängelholm har Edvin fått till en bra lösning även socialt.

– Jag bor med Albin, berättar han.

Hur funkar det?

– Jodå, det funkar väl ganska bra, säger Edvin med ett brett leende som avslöjar att sambolivet kanske inte alltid är helt friktionsfritt.

Är någon av er pedant?

– Jag får väl ge Albin den. Ibland skäller han på mig men det är inget jag inte hade väntat mig. Jag har mitt rum och där bryr han sig inte så mycket hur det ser ut men sköter jag mig inte utanför så får jag höra det. Ibland ska jag ha det också – men inte alltid, skrattar han.

22-årige Albin har fått en ännu viktigare roll i Edvins liv nu när mamma Pernilla och pappa Peter finns drygt åtta mil bort.

– Det är oerhört skönt att ha honom där. En väldigt stor trygghet med mat och sånt som gör det så mycket enklare för mig. Det är en jätteviktig del som måste funka. Sen spelar vi ju i samma klubb och jag kan prata med honom ifall det är något. Det är absolut en av de största fördelarna.

Hur ofta är du hemma i Ranseröd?

– Varannan vecka ungefär, på helgerna. Det tar en timme och 20 minuter med bussen och det är värt det varje gång. Det är alltid skönt att få komma hem till lugnet och bli lite ompysslad och ha det bra.

På fotbollsplanen trivs Edvin bäst på det centrala mittfältet.

– Jag håller mig där för det mesta. Jag har spelat lite yttermittfältare och ytterback också i någon U21-match med Ängelholm. Vi får väl se om jag är på väg att vandra ut. Jag slutar antagligen på kanten som alla andra i familjen, skrattar Edvin och syftar på storebröderna Albin (i Ängelholm) och August (i Bromölla).

Kallelsen till den stundande semifinalen i distriktslagsturneringen Postnord Cup beskriver han som en bonus.

Tror du att du hade kommit med om du inte hade gått till Ängelholm?

– Oj, vilken svår fråga, säger Edvin och funderar en stund innan han svarar:

– Eh, nej... det är nog mitt svar. Jag tror inte att jag hade varit med då, faktiskt. Man kommer till en större förening med bättre möjligheter, spelar med bättre spelare och framförallt spelar man i en jättebra serie. Jag spelar i U19-allsvenskan och en del i U17. Jag har även haft väldigt duktiga ledare. Sedan handlar det ju också om vad som hade hänt i IFK, ifall jag hade spelat i A-laget. Det är ju grejer man aldrig kan veta.

Semifinaltruppen som åker till Örebro på söndag rymmer 18 spelare och domineras av Malmö FF (10 spelare) och Helsingborgs IF (5 spelare).

Hur ser du på dina chanser att få starta i Örebro?

– De är nog ganska små. Vi har två landslagsspelare på innermittfältet, Oscar Petersson och Mattias Svanberg (båda Malmö FF). Oscar var kapten förra lägret och Mattias spelar i A-laget i Malmö. Så det är duktiga fotbollsspelare båda två. Men jag ska göra mitt bästa för att slå mig in där.

Finalen i Postnord Cup avgörs på elitpojklägret i Halmstad i början av juli.