Brexit be­rodde på orättvisorna

United (förenade) Kingdom finns inte mer. Det blev ett Brexit och det är nu mer rätt att tala om det de­lade (Divided Kingdom).

I Eng­land norr om London, i La­bours starkaste fäs­ten, var val­del­ta­gan­det re­kord­stort och ut­trä­de ur EU fick en stor ma­jo­ri­tet av rösterna. I London och syd­ost om London röstade i vissa om­rå­den 70-75 pro­cent för att stanna i EU. Skottar vill ab­so­lut inte lämna EU. Stor­bri­tan­ni­en klövs geo­gra­fiskt.

En­ligt en un­der­sökning ville 74 pro­cent av väl­ja­re un­der 29 år att Stor­bri­tan­ni­en skulle vara kvar i EU. Unga britter röstade för att stanna men det var få unga som röstade. Britterna de­lade upp sig ef­ter geo­gra­fi, ål­der och in­komst.

Att över 52 pro­cent var för ut­trä­de visar att re­sul­tatet inte bara be­stämdes av en grupp. Mot­ståndet fanns ock­så inom elit­grupper och inom Tory. Cameron ut­lyste om­röstningen för att hålla sam­man sitt par­ti men de­lade landet.

Ut­trä­det re­ser tre frå­gor:

1. Var­för? La­bours kom­men­tar var att den kon­ser­va­tiva rege­ringens po­li­tik har splittrat landet. Den för­re La­bour­le­da­ren Ed Miliband sa att re­la­tionen mel­lan BNP-ök­ningen och in­di­videns in­komster är bru­ten.

Åt­stram­nings­po­li­tiken har minskat för­tro­en­det för po­li­ti­kerna i London en­ligt tid­ningens The Guar­di­ans ana­lys. Många britter tror att EU in­ne­bär för­säm­ringar, minskade in­komster och att bo­städer och sjuk­vård inte räc­ker till alla.

Mi­gra­tionen pressar ned lönerna. Verk­lig­heten har gett ut­rym­me för det Europaskeptiska par­tiet, UKIP, med le­da­ren Ni­gel Far­age, att lyf­ta fram in­vandringen som den stora frå­gan. Bo­ris Johnson, skol­kom­pis med David Cameron på elit­sko­lan Eton, gav de kon­ser­va­tiva ett an­sik­te och en möj­lig­het att rösta mot EU utan att vara hö­ger­po­pu­list. Johnson gav sig själv möj­lig­het att ta över som pre­mi­är­mi­nis­ter ef­ter Cameron.

2. Hur be­rö­rs Sve­ri­ge? Stor­bri­tan­ni­en är Sve­ri­ges tredje vik­tigaste ex­port­mark­nad och be­ro­en­de på vil­ket av­tal som följer, kan ex­porten på­verkas ne­ga­tivt. Sve­ri­ge är som Stor­bri­tan­ni­en inte med i EMU och för­lorar nu en bunds­för­vant i strä­van att för­hindra att allt­mer makt flyttar till Brys­sel och att EMU-länderna be­stämmer allt.

3. Vad händer nu? Det är inte san­no­likt att det blir ett EES-av­tal, där landet be­ta­lar av­gift och ac­cep­terar fri rör­lig­het, men inte får vara med och be­stämma. Norge har ett så­dant av­tal. San­no­likt får Stor­bri­tan­ni­en ett han­dels­av­tal med EU, som Ka­na­da har. Det tredje, min­dre tro­liga, är det blir som för öv­riga länder i världen, ett han­dels­av­tal en­ligt WTO:s re­gler (World Tra­de Or­ga­ni­sa­tion).

In­ställningen till EU delar upp väl­ja­rna ock­så i Sve­ri­ge. Allians­par­tiernas sym­pa­ti­sörer är mest ne­ga­tiva till att Sve­ri­ge ska gå ur EU en­ligt stats­ve­ta­ren Hen­ric Eken­gren Oscarsson. SD, FI och V är mer in­tres­se­rade. S och MP-sym­pa­ti­sörer ligger där­emel­lan.

Det all­var­liga är att EU:s po­li­tik för fri rör­lig­het av ka­pi­tal och män­ni­skor, men fram­för allt ökade in­komst­skill­nader, gör att an­svars­fulla par­tier tappar kon­takten med väl­ja­rna. Des­sa känner sig främ­man­de för po­li­tiken.

Om­röstningen är en myc­ket stark sig­nal om be­hovet av en po­li­tik för rätt­visa i Sve­ri­ge. An­nars glider Sve­ri­ge mot än mer kri­tik mot EU.