Inga bra skäl till religiösa friskolor

Efter uppgifter om att pojkar och flickor undervisas separat på religiösa friskolor öppnar nu gymnasieminister Aida Hadzialic för en diskussion kring om man ska ha kvar den typen av skolor i Sverige. Det är en rimlig diskussion: i ett sekulariserat land finns det ingen anledning att ha religiös färg på en skola: undervisningen ska vara densamma för alla oavsett. Snarare kan man förvånas över att religiösa friskolor fått tillstånd att drivas på de premisserna från början. Det krävs inte religiösa skolor för att värna religionsfrihet: det står föräldrar och barn fritt att dyrka vilka gudar de vill innan och efter skoltid. Läroplanen måste följa svensk lagstiftning och vara densamma, oavsett vilken religion man tillhör.

Det enklaste sättet att garantera att det ser ut så är att skolor inte är religiöst färgade. Radikala tolkningar av kristendom, islam eller hare krishna kan innehålla lärosatser som krockar med det som ska läras uti svenska skolor, som evolution, demokrati eller sexualupplysning. Därför blir det extra arbetsamt i fallet friskolor att ha god översikt över att det är detta och inget annat som lärs ut.

Att slopa möjligheten till att driva religiösa friskolor är också att värna en typ av religionsfrihet: barnets. Att ett barn får med sin en tro hemifrån är en sak: det är en annan om indoktrineringen sker med statens goda minne.