Sverige inröstat

Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd. Många trodde att det var omöjligt och Margot Wallström orealistisk. Det är en stor diplomatisk framgång för Sverige. Kampanjen ser det som ett internationellt förtroende för Sveriges långa engagemang för fred.

Rimliga förväntningar är dock i sin ordning. Wallström har skrivit en debattartikel om målsättningarna med ett svenskt medlemskap. Det är typiskt svenska värderingar. Vissa är till och med typiskt ”Wallströmska”. Sverige har tur om man kan påverka säkerhetsrådet i den riktningen: att uppfylla alla dessa önskemål är omöjligt, som avskaffad vetorätt. Det betyder inte att vi inte ska försöka. Bara för att svenska värderingar har blivit tillfälligt omoderna innebär inte att vi bör sluta arbeta för samarbetslösningar, klimat och jämställdhet som naturliga delar i internationell politik.

Sverige har bedrivit en lång och intensiv kampanj för platsen i säkerhetsrådet. En del av den har kritiserats hårt, bland annat att biståndspengar har använts till sådant som har känts som fjäsk för länder med rösträtt. Även en upplevd eftergivenhet för diktaturer har fått rättvis kritik. Regeringen och Wallström förnekade att röstfiske var syfte. Kanske skulle man agerat som man gjorde i alla fall.

Andra kandidater har också kandiderat med tveksamma och rätt ovärdiga metoder, så Sverige var långt ifrån värst. Sverige vann omröstningen med god marginal, så förhoppningsvis handlar det verkligen om ett förtroende för Sverige.

Att påpeka att Sverige bör ha inflytande i FN för att vi är en av de största bidragsgivarna är farligt nära att mena att det var i sin ordning att Saudiarabien blev borttaget från en svart lista över krigsbrott i Jemen eftersom man annars skulle dra in biståndspengar. Men det är en trevlig omväxling att Sverige kan öka möjligheten att våra pengar används på ett sätt som är i enlighet med vår agenda.