För guds skull, avgå Jeremy Corbyn
Storbritanniens premiärminister David Cameron avgick efter Brexit-sidans vinst. Det var rätt beslut inte minst eftersom han drog igång hela processen genom ett vallöfte.
Labours ledare Jeremy Corbyn har dock inte visat samma självinsikt. Det räcker inte med att hans EU-stöd röstades ner av allmänheten. Han förlorade också ett misstroendevotum i parlamentet med siffrorna 172-40. Trots det menar han att det skulle vara ett svek mot partiets medlemmar att avgå.
Ibland är det ett större svek att inte avgå. Att klamra sig fast vid makt till varje pris är aldrig ett bra tecken för en ledare. Corbyn har haft ett stort folkligt stöd. Men det går inte att vara en bra ledare för ett parti i opposition mot sig själv. 172 parlamentariker vill se en annan ledare. Corbyn väljer i princip att göra även Labour till ett slags folkomröstning där resultatet är svårmätt jämfört med den om Brexit. Kanske tror Corbyn att Labour inte kan klara sig utan honom vid rodret. Kanske gillar han makt och vill ha kvar den så länge som möjligt av egoistiska skäl.
Inget av ovanstående är betryggande för Storbritanniens arbetarrörelse. Vänsteroppositionen behövs som en motvikt till kaoset inom Tories efter Camerons avgång och till Farages Ukip. Istället väljer Corbyn att bidra till att även vänstern befinner sig i internt uppror. Att veta när det är dags att gå är en dygd för en ledare. I det här fallet får man hålla med Cameron, som utropade ”för Guds skull, avgå!”
Martina Jarminder
