Klubben som inte hade råd
Ignaberga IF hann aldrig få en lika lång historia som grannklubbarna. 1960 byggdes Ignaberga IP och två år senare grundades själva föreningen. Gott och väl in på 60-talet alltså, och Ignaberga blev en av de sista byaföreningarna att grundas i Göinge.
Åren gick och laget från den lilla kyrkbyn med två kyrkor fortsatte att spela i de lokala serierna mot lag som Ballingslöv, Farstorp och Västra Torup. Hur skulle Ignaberga kunna skilja sig ut från mängden?
– På 80-talet var italiensk fotboll stort och då började man spela i Inter-dräkter (blåsvartrandigt), förklarar Kent Adelmann.
– På 2000-talet gällde spansk fotboll, så då blev vår slogan ”forza, forza, Ignabarca”, fortsätter han.
I början på millenniet nådde Ignaberga IF en av sina största framgångar och gick upp i division 5.
Det blev början på slutet. Med tuffare motstånd och mindre framgång försvann spelare efter spelare och 2007 tvingades laget dra sig ur seriespelet.
– Vi förlorade en massa folk och tvingades hålla uppe två år, säger Kent Adelmann.
2009 kom klubben mot alla odds tillbaka och succén kom snabbt. 2010 vann Ignaberga kvalet mot Väsby/Svedberg och klättrade upp till sexan.
– Det var fullt hus på Ignaberga IP, folk gick man ur huse, minns Adelmann.
Och lilla Ignaberga IF från en by med runt 60 invånare fortsatte locka spelare, många från Hässleholm.
– Vi var ett av kommunens bästa integrationsprojekt. Jag minns att vår lagkapten Besnik Dibrani ställde sig upp i omklädningsrummet och sade ”här inne pratar vi svenska”, säger Adelmann.
2012 firade Ignaberga 50-årsjubileum genom att hålla sig kvar i sexan med bara ett poängs marginal.
Få anade då att säsongens avslutande match, en 2–4-förlust i en betydelselös match mot Västra Torup, skulle bli den sista någonsin på Ignaberga IP.
– Vi fick veta att vi var tvungna att dra in vatten och avlopp i klubbstugan, som kommunen ägde, säger Kent Adelmann.
Priset? 179 179 kronor, en otänkbar summa för en liten klubb som Ignaberga IF. Och när Ignaberga inte betalade kunde inte klubbhuset användas. Det blev spelarflykt och laget kom inte till spel 2013. Då sålde Hässleholms kommun klubbstugan och planen.
– Vi hamnade i ett moment 22. Spelarna försvann för att vi inte hade någonstans att spela, medan kommunen sade att de kunde fixa plan åt oss om vi hade en full spelartrupp, säger Kent Adelmann.
Och Adelmann är förbannad på hur han tycker att kommunen har behandlat Ignaberga.
– Nu tog de Ignaberga, men vilken by är nästa? De har glömt vad kommun betyder, de skall finnas till för oss och inte tvärtom.
– Vad kan vi erbjuda ungdomar i Ignaberga? Jag tycker att man måste ha ett större perspektiv för att undvika att byarna försvinner helt, tillägger han.
I dag är gräsplanen igenvuxen och grusplanen stenbelagd. Någon fotboll kommer nästan säkert aldrig mer att spelas på Ignaberga IP, men föreningen är inte helt död. Den är faktiskt inte ens vilande.
– När fotbollen var vilande 2007 startade vi upp boule, berättar Adelmann.
Ignaberga IF:s boulesektion lever och har hälsan. Den har dessutom deltagit i flera tävlingar och har runt ett dussin medlemmar. Boulen finns kvar på idrottsplatsen och gör därmed att det har varit idrott på Ignaberga IP fortlöpande sedan 1962.
I Ignaberga är det alltså pensionärerna som är framtiden.