Det är pengarna som fattas

I mån­dags be­viljade tings­rätten för­längd tid för me­die­bo­laget Stampens re­kon­struk­tion. Att det skulle be­hövas var inte ovän­tat, inte hel­ler att tiden för­längdes.

Stampens kris har blivit en sym­bol för tid­nings­branschens kris. Men Stampens obe­stånd be­ror, som jag skrivit i en krö­ni­ka ti­digare (2/6), mer på egna spe­ku­la­tions­af­färer med lånade pengar än på de tuffa vill­koren för tid­ningar i all­män­het.

Dags­tid­ningarna har all­tid haft två hu­vud­sak­liga in­täkts­käl­lor, som varit lika vik­tiga. Lä­sa­rna har pre­nu­me­rerat på tid­ningen och olika fö­re­tag har an­non­serat i tid­ningarna för att nå gam­la och nya kunder. Ge­nom att ha många pre­nu­me­ranter har tid­ningen varit ef­fek­tiv för an­non­sörerna att nå många till­tänkta kunder, och för många lä­sa­re har an­nonserna varit in­tres­santa.

Även om tid­nings­lä­san­det har haft en svagt vikande kur­va länge är det först de senaste åren som an­talet pre­nu­me­ranter blivit så myc­ket fär­re att det på­ver­kat an­non­sörernas in­tres­se.

Ända tills här­om­året var tid­ningarna sam­man­ta­get det do­mi­ne­ran­de annonsmediet. Tv-re­klamen har varit näs­tan lika stor, men ock­så an­non­seringen i tv har stag­nerat. Istäl­let hart in­ter­net­an­non­sering ökat och pas­se­rade för­ra året tid­nings­an­non­seringen och är nu största reklammedium. Men den re­klamen går tid­ningarna för­bi.

Eko­no­miskt är inte ned­gång­en i an­talet pre­nu­me­ranter så all­var­ligt för tid­ningarna. Det pre­nu­me­ranterna be­ta­lar räc­ker nätt och jämt till tid­nings­pap­peret och dis­tri­bu­tionen ut till alla brev­lå­dor. Men om an­talet pre­nu­me­ranter minskar så myc­ket att an­non­sörerna blir min­dre in­tres­se­rade blir det kris. Det är vad som hänt de senaste fem åren.

Så sent som 2010 hade tid­nings­branschen ett av sina mest lön­samma år ge­nom tiderna. Tre år senare var de eko­no­miska pro­blemen så stora att hund­ra­tals tid­nings­an­ställda måste lämna sina jobb.

Visst har de di­gi­tala an­nons­in­täkterna ökat för tid­nings­fö­re­tagen. Även om webb­an­non­seringen nu ger upp­åt 20 pro­cent av an­nons­in­täkterna för en van­lig lo­kal­tid­ning kommer ändå fort­farande den helt do­mi­ne­ran­de delen av in­täkterna från den tryckta tid­ningen.

Det var när Mittmedias sty­rel­se blev med­ve­ten om det som vd:n Thomas Peterssohn fick sparken i som­ras. Fort­farande får kon­cernen 91 pro­cent av in­täkterna från pappers­tid­ningen.

Mittmedia äger i prin­cip alla dags­tid­ningar i Mel­lan­sve­ri­ge, från Gäv­le och Bor­länge i sö­der till Östersund och Örn­skölds­vik i norr. Kon­cernen har gjort en för branschen ex­trem sat­sning på det di­gi­tala, inte bara på att för­bättra webb­ny­heterna utan ock­så ge­nom att för­sämra pappers­tid­ningarna. Pre­nu­me­ranter upp­muntrades att byta till e-tid­ning, även i gles­bygden där bara myc­ket då­lig mot­tag­ning finns. Själv­fal­let rasade upp­la­gorna, utan att webb­in­täkterna kom­pen­serade.

Det här är di­lem­mat för hela branschen. Den gam­la af­färs­i­dén sviktar men in­gen ny af­färs­mo­dell tar över.

Nu ropas på po­li­tiska be­slut för att rädda lo­kal­pressen, som har en vik­tig de­mo­kra­tisk funk­tion som jag be­lyst i en ti­digare krö­ni­ka (18/8). Me­die­ut­redningens be­tänkande om två må­nader emot­s­es där­för med in­tres­se.