Det finns mängder av goda skäl att kartlägga människors sexvanor, menar Lotta Löfgren-Mårtenson, professor med inriktning mot sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö högskola.Foto: Anna Lindblom

Bör regeringen snoka i vad du har för dig i sovrummet? Verkligen inte, skrek en arg kör av debattörer när folkhälsoministern tillkännagav att han vill genomföra en kartläggning av svenska folkets sexvanor. Men sexologiprofessor Lotta Löfgren-Mårtenson ser stora fördelar med idén. Själv har hon ägnat sommaren åt att kartlägga hur medelålders skåningar har sex.

Lotta Löfgren-Mårtensons har alltid drivits av ett intresse för människor.
– När jag kom fram till att jag ville bli kurator sa mina kompisar ”vad bra, då får du ju äntligen betalt för det du alltid har gjort gratis”.
Redan under socionomutbildningen bestämde hon att hon skulle jobba på antingen ungdomsmottagningen eller kvinnokliniken (”jag var väldigt intresserad av könsrollsfrågor”) men när hon var klar med sin examen stötte hon på problem.
-Det visade sig att de som jobbade på ungdomsmottagningen och kvinnokliniken i Varberg, dit jag just flyttat, trivdes så vansinnigt bra på sina jobb, och tänkte vara kvar tills de gick i pension. När jag insåg det gick jag hem och grät.
Men tårar leder ju ingenstans, så hon utformade en slugare strategi.
– Jag förstod att jag måste meritera mig, och började läsa sexologi i Göteborg.
Vilket visade sig vara ”mycket spännande”. Vart det skulle leda visste hon inte, men nu trädde slumpen in.
– Jag blev gravid, och insåg att jag behövde ett fast jobb.
Detta var mitt i kommunaliseringen av särskolan, och Lotta Löfgren-Mårtenson fick en tjänst som kurator.
– Jag var faktiskt Sveriges allra första särskolekurator.
Men det var inte bara kuratorer som hade saknats i särskolan. All form av sex- och samlevnadsundervisning lyste också med sin frånvaro.
– I den vanliga skolan infördes sexualkunskap som obligatoriskt ämne 1955. I särskolan hade man ingenting.
Varför inte det?
– En del skäl var av typen ”väck inte den björn som sover”. Man oroade sig för att det skulle leda till oönskade graviditeter eller sexuella övergrepp. Andra tyckte att ”varför ska man prata om sådant med folk som ändå inte kan få barn”.
Men Lotta Löfgren-Mårtenson hade turen att hamna i ett skoldistrikt där en progressiv rektor gav grönt ljus för att prata om sex. Det visade sig välbehövligt.
– Jag fick frågor av typen ”jag blöder så konstigt en gång i månaden, har jag fått cancer”. Här fanns en grupp människor som sällan fått kunskap utifrån sina förutsättningar.
Efter ett par år startade hon eget, som konsult för andra särskolor och med personal- och föräldrautbildningar, men det blev för ensamt i längden.
– Dessutom behövde jag mer input för att utvecklas vidare. Det fanns nästan ingen uppdaterad kunskap om sexualitet och intellektuell funktionsnedsättning.
Så hon skrev en masteruppsats om kärlek och sex bland elever i särskolan.
– Du borde söka en forskarutbildning, sa mina lärare. Jag förstod ju att det delvis handlade om att skriva, vilket kändes bra. Jag hade alltid haft en dröm om att bli författare. Men vad det egentligen innebar att forska hade jag ingen aning om. Min bild av en forskare var någon som jobbade i ett laboratorium, haha.
Men forskare var just var hon blev, i socialt arbete, vid Göteborgs universitet. Doktorsavhandlingen handlade om möjligheter och hinder för unga med intellektuella funktionsnedsättningar att få utlopp för sin sexualitet.
– De stora institutionerna var nedlagda, men det hade byggts nya murar i form av omsorg och skydd. Det var svårt för dem att ha ett privatliv, och omgivningens bemötande hade stor betydelse. Man kopplade sexualitet enbart till heterosexuella samlag och glömde att det kan vara så mycket mer. Ungdomarna upplevde att personalen och föräldrarna oroade sig för att de skulle uppleva negativa aspekter av sexualiteten, medan de själva oroade sig för att aldrig få uppleva något gott.
Efter doktorandstudierna gjorde hon bland annat en studie om kärlek och sex på internet, och en om ungas förhållande till porr. En återkommande samarbetspartner var Skånebaserade professor Sven-Axel Månsson, som efter att ha slutat vid Göteborgs universitet gjorde sitt bästa för att locka med henne till Malmö. Under en övergångsperiod deltog hon i diverse projekt på pendlarbasis, men för tio år sedan fick hon i uppdrag att undersöka möjligheterna att dra igång ett masterprogram i sexologi, vilket på den tiden saknades i Sverige.
– Vid Göteborgs universitet blev responsen ungefär att ”jo, det ser ju intressant ut, men det måste i så fall manglas igenom de här och de här instanserna”. Malmö högskola hade en snabbare beslutsgång och ville ligga i framkant med nya, samhällsrelevanta utbildningar. Och programmet blev det mest sökta masterprogrammet i hela Sverige!
Efter tre år som programmets koordinator gick hon vidare till en professorstjänst, med tonvikt på forskning snarare än undervisning. Ett av hennes senaste projekt är alltså en enkätbaserad pilotstudie av skånska sexvanor. Materialet, som samlats in under sommaren och förhoppningsvis kan ställas samman och presenteras inom kort, avser personer mellan 35 och 55.
– Det är en sorts skärningspunkt i livet där många upplever ett pussel med arbets- och familjeliv.
Och vad har man då att vinna på att granska folks sexvanor? Massor, menar Lotta Löfgren-Mårtenson. Dels handlar det om underlag för lagstiftning. Sex är ju nämligen inte alls någon ren privatsak. Sådant som legal ålder för samlag och äktenskap, och kriminalisering av olika sexuella läggningar, regleras ju i lag, påpekar Lotta Löfgren-Mårtenson. Hon nämner de så kallade Kinseyrapporterna som publicerades i USA runt 1950.
– Vid den tiden var oralsex kriminaliserat i USA, men i rapporterna såg man ju att det var något som folk höll på med en hel del. Då ändrade man lagstiftningen.
Dessutom, fortsätter hon, handlar det om att kunna ge en relevant vårdrådgivning och sex- och samlevnadsundervisning. På ett mer allmänmänskligt plan handlar det om att skingra myter.
– Sex omgärdas alltid av myter. Det kan handla om att folk tror att man botar hiv genom att ha sex med en oskuld, men också om mindre dramatiska saker, som att folk tror att de måste ha lust jämt. Det är en myt som inte minst drabbar män, som har en mycket stark förväntan på sig att alltid ha lust.
Det är inte klart vilka forskare som ska ingå i den riksomfattande studie som folkhälsominister Gabriel Wikström (S) gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att genomföra, men Lotta Löfgren-Mårtenson ställer gärna upp.
– Ja, åtminstone hoppas jag att vi får vara en del av den. Jag tror att det är värdefullt om den, i likhet med sexvaneundersökningen från 1997, görs som ett samarbete mellan flera olika lärosäten.
Namn: Lotta Löfgren-Mårtenson
Ålder: 54
Bor: Slottsstaden, Malmö
Familj: Man och fyra barn
Gör: Professor i hälsa och samhälle med inriktning mot sexologi och sexualitetsstudier, och föreståndare vid Centrum för sexologi och sexualitetsstudier (båda på Malmö högskola).
På fritiden: ”Jag sjunger i Malmö Vokalensemble. Och så har vi en kolonistuga i Sibbarp, och en sommarstuga i Dalarna. Och så gillar jag att åka skidor och vandra. Och så skriver jag lättlästa böcker. Det började när jag skrivit klart min doktorsavhandling. Mina informanter, som alltså var ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, var så stolta och glada och sa att ”vi ska vara med i en bok”. Fast när boken kom var den ju alldeles för svår, tyckte de. Då började jag fundera på det där. På lättlästa böcker. På att lättlästa böcker tenderar att ha väldigt klämkäcka slut, eller vara lite för barnsliga för dem som av olika skäl behöver lättläst text men ändå har livserfarenhet. Jag kom fram till att jag skulle göra något annat. Sex barn- och ungdomsböcker har det blivit, än så länge.”

×