Är kooperationens tid över?

Mjölk­priset på världs­mark­naden har börjat gå upp­åt. Fak­tiskt har priset på den hol­ländska spot­mark­naden ökat ända se­dan ap­ril. Hit­tills har det gett be­gränsad ef­fekt för de svenska mjölk­bön­derna.

Det är egent­li­gen märk­ligt, efter­som hu­vud­delen av mjölk­bön­derna äger sin me­je­ri­fö­re­ning, Arla. Vis­ser­li­gen äger de den till­sam­mans med danska, brit­tiska och tyska bön­der, men ändå. Syf­tet med en me­je­ri­fö­re­ning är ju att ge bästa möj­liga pris till äga­rna, mjölk­le­ve­ran­törerna. Så var­för prio­ri­terar inte Arla, som ge­nom sin do­mi­nans helt styr mjölk­priset även för de skånska och norr­ländska bön­derna som inte är med i Arla, hög­re mjölk­pris?

Det är sär­skilt för­vånande som bu­tiks­priset på mjölk inte alls sjunkit när priset till bon­den rasat. Tvärt­om har bu­tiks­priset på me­je­ri­pro­dukter varit i stort sett oför­änd­rat det senaste året. Även me­je­riernas pris till gros­sist har hållits uppe nå­gor­lun­da.

Bon­dens pris för mjölken har stått stil­la el­ler sjunkit un­der de­cen­ni­er när all­männa pris- och lö­ne­ök­ningar räknats bort, sam­ti­digt som bu­tikernas priser på mjölk och an­dra me­je­ri­pro­dukter stigit i sam­ma takt som an­dra priser. Ald­rig har skill­naden mel­lan bon­dens pris och kon­su­ment­priset i bu­tik varit större.

Även om livs­me­dels­rå­va­rorna nu­me­ra handlas på glo­bala mark­nader, borde de starka ko­ope­ra­tiva fö­re­tagen i Sve­ri­ge haft för­må­ga att för­svara sina med­lemmar in­tres­sen bätt­re.

Det borde gälla sär­skilt för mjölken, som har ett hög­re färskhetskrav på sig än an­dra livs­me­del. När den tyska mat­ked­jan Lidl eta­ble­rade sig i Sve­ri­ge och för­sökte sälja tysk, kon­den­serad mjölk istäl­let för svensk färsk mjölk blev det fi­as­ko. Mil­joner li­ter osälj­bar tysk mjölk hälldes ut i av­loppet med mil­jö­åtal som följd. Nu­me­ra säljer Lidl svensk mjölk.

Att miss­nö­jet med Arla växer för­vånar där­för inte. Näs­tan var­je vecka kommer rap­porter om att gårds­me­je­rier el­ler an­dra lo­kala me­je­rier växer upp, för att bön­derna ska kun­na ta bätt­re be­talt för sin mjölk.

Det är inte bara mjölk­pro­du­centernas ko­ope­ra­tiva fö­re­ningar som har pro­blem. Den bon­de­ägda slak­te­ri­branschen är helt bor­ta, upp­köpt av danska och finska in­tres­sen. Lant­männen, som kö­per bön­dernas spann­mål och säljer ma­skiner och an­dra för­nö­den­heter, har ock­så varit i kris. Föreningsbanken såldes för många år se­dan till Spar­ban­ken, som se­dan för­vandlats till af­färs­banken Swedbank som tar lika li­tet an­svar för lands­bygdens fö­re­tag och kon­su­menter som de an­dra stor­bankerna.

Är det den ko­ope­ra­tiva fö­re­tags­formen som inte fun­gerar på den glo­bala mark­naden? Eller har bön­derna bara varit då­liga fö­re­ta­ga­re som låtit tjäns­te­männen och di­rek­törerna sty­ra?

De an­sva­riga i Arla lik­som i an­dra branscher slår ifrån sig och skyller helt på världs­mark­naden. Med med­lemmar i flera länder är det svårt för de svenska bön­derna att kräva mer be­talt, trots att det är brist på svensk mjölk pro­du­ce­rad med svenska, höga mil­jö- och djur­skydds­krav. Och jord­bruks­po­li­tiken be­stäms i EU. Sve­ri­ge har inte ens ett jord­bruks­de­par­te­ment läng­re.

Så på nytt verkar det som om var­je bon­de tvingas lita en­bart till sig själv och sin fö­re­tag­sam­het. Sam­ar­be­te verkar ha blivit omo­dernt.