Väljer Löfven förlust?
Det återstår två år till nästa riksdagsval. Det innebär att Stefan Löfven inte längre har nyvalshotet kvar, eftersom ett extraval inte innebär att nästa ordinarie valdag skjuts på framtiden. Med mindre än två år kvar till ordinarie val är det inte rimligt med ett extraval.
Alliansen vill för allt i världen inte ta över med så kort tid kvar till valet. Då hinner de fyra partierna inte sätta något positivt avtryck inför valrörelsen utan får bara ta smällarna för den ekonomiska nedgång som väntas.
Dessutom får de inte igenom några egna förslag utan stöd av antingen SD eller S. Det är bara Ebba Busch Thor (KD) som tror att det i det läget är klokt att försöka fälla Löfvens budget i höst.
Stefan Löfven sitter alltså säkert fram till valet. Är det kanske därför han nu väljer att ta strid även i frågor som han är säker på att förlora?
Fredrik Reinfeldt, som hade ett liknande parlamentariskt läge den sista valperioden som statsminister (även om bara tre mandat fattades för majoritet, medan Löfven saknar ett helt samarbetsparti), valde att agera mycket försiktig för att undvika att förlora voteringar. Det gjorde han ändå i några fall, men oftast kände han av var majoriteten fanns innan han lade fram en proposition.
Löfven verkar tvärtom söka nederlag. Kanske stör det att SD har röstat med regeringen oftare än med Alliansen under valperiodens första år. Kanske vill Löfven ha några rejäla stridsfrågor att gå till val på. Det kan kännas viktigare än att få igenom förslagen, och då är nesan av att förlora några voteringar värd att ta.
Den främsta stridsfrågan verkar bli Reepalu-utred- ningen om vinstförbud eller vinsttak i välfärdsföretagen. Efter SD:s helomvändning från valrörelsen kan inte Löfven vinna en sådan strid. Kollektivavtalskrav vid upphandlingar och könskvotering av börsbolagens styrelser är andra givna förlustförslag. Men syftet är att mobilisera partiet inför valrörelsen, inte att vinna voteringarna.
