Flyga drönare kräver ny, tydlig lagstiftning
Kamera på en drönare innebär kameraövervakning som kräver tillstånd. Detta domslut från Högsta förvaltningsdomstolen i fredags har orsakat debatt och protester, främst från företag som sysslar med drönarflygning kommersiellt men också politiskt.
Bland jurister var domen inte särskilt överraskande. Att hemma bli fotograferad från en liten apparat i luften, så liten att man kanske inte ens lägger märke till den, är naturligtvis i högsta grad integritetskränkande.
Därför är det förvånande att just liberala politiker som riksdagsledamöterna Richard Nordin (C) och Mathias Sundin (L) varit hårdast i sin kritik mot tillämpningen av kameraövervakningslagen. De kräver snabb lagändring.
Men det finns redan en utredning om kameraövervakning som tillsattes våren 2015. Den ska komma med förslag till sommaren. Håller tidsplanen bör en ny lagstiftning kunna träda i kraft under 2018.
Det bör rimligen räcka. Domstolens beslut innebär ju inget totalförbud mot drönarfotografering, vilket ibland hävdas. Det innebär att tillstånd krävs av länsstyrelsen. Det blir mer byråkrati men är ändå en öppning för branschen.
Därför är vissa företags spontana reaktion på domen, att nu upphör vi med verksamheten, förhastad. Det är också branschorganisationen UAS Swedens kommentar att nu hotas 3 000 jobb. Istället bör organisationen hjälpa sina medlemsföretag att hantera kravet på tillstånd från länsstyrelserna och påverka rutinerna så de blir enkla för de flygningar som inte behöver innebära integritetsintrång.
Samtidigt innebär drönarflygning andra problem som också behöver utredas. Flygplatser har exempelvis vid några tillfällen tvingats hålla flygplan på marken på grund av drönare i närheten.
Att vem som helst kan skicka upp en liten flygfarkost är alltså inte okomplicerat. Ny lagstiftning, grundad på seriöst utredningsarbete, behövs.