Kajsa Järvholm forskar om de psykologiska bottnarna i fetmakirurgi hos unga människor. Foto: Anna Lindblom
Kajsa Järvholm. Foto: Anna LIndblom

Svårt att tala om barns övervikt

Barn och vikt är ett känsligt och mångbottnat kapitel. Hur ska man göra som förälder om ens barn har lagt för mycket på hullet? Mår alla verkligen dåligt av sin övervikt? Och hur påverkas unga människor av att genomgå så kallad fetmakirurgi?
Psykologen Kajsa Järvholm forskar om barn och fetma.

Profilen
Namn: Kajsa Järvholm, 42
Familj: Man och tre barn
Bor: Lund
Gör: Psykolog och forskare vid barnöverviktsenheten vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö.
Aktuell: Lade nyligen fram sin avhandling Mental health in adolescents undergoing bariatric surgery: Psychological outcomes four months and two years after gastric bypass vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet.

Någonstans har hon alltid haft på känn att det var psykolog hon skulle bli.
– Jag har en mor som är psykolog. Dels tror jag att hon förmedlade att det är ett väldigt roligt yrke. Dels är det ju så oerhört intressant, det här med varför människor känner som de gör. Och så är det ett väldigt meningsfullt arbete.
På den tiden krävde psykologutbildningen ett års arbetslivserfarenhet. Kajsa Järvholm for till London efter studenten, för att jobba som au pair.
– Delvis var det ju förstås för arbetslivserfarenhetens skull, men det var också ett väldigt tryggt och välordnat sätt att få resa ut lite i världen.

Väl hemkommen från London övergav hon uppväxtstaden Göteborg för studier i Lund.
– Jag tyckte att det skulle vara roligt att få läsa i en riktig studentstad.
Efter examen gjorde hon sin så kallade PTP-tjänstgöring (psykologernas motsvarighet till läkarnas AT) inom mödra- och barnhälsovården i Hässleholm, innan hon drog vidare till barn- och ungdomshabiliteringen i Malmö och därefter (2007) till barnöverviktsenheten där hon fortfarande är kvar.
Ett yrkesliv i barnens och ungdomarnas tjänst alltså. Varför blev det så?
– Dels handlar det förstås om att jag tycker att det är extra viktigt att man ska ha det bra just som barn och ungdom. Men dels var det nog för att jag var så ung när jag var klar med min utbildning. Jag hade nära till min egen barn- och ungdom, och lätt att relatera till ungas tillvaro. Det kändes mer naturligt att vända sig åt det hållet än mot patienter som var äldre än jag.

Att hon sökte sig till just barnöverviktsenheten berodde dels på att hon tyckte att ämnesområdet var ”spännande”, dels på att hon redan då var sugen på att börja forska.
– När man har gått en riktigt intressant utbildning vill man ju lära sig ännu mer. Lära nytt, veta mer. Och vara med och förbättra vården. Jag visste att det här är en forskningsinriktad verksamhet som jobbar mycket med metodutveckling.
De senaste åren har hon sålunda delat sin tjänst mellan hälften rent psykologjobb och hälften forskning. Den 30 september lade hon fram sin doktorsavhandling om hur den psykiska hälsan utvecklas hon unga människor som genomgått så kallad fetmakirurgi.
Det hon, i korthet, har kunnat visa är att även om de allra flesta mår bättre efter operationen så gör inte alla det.
– Om man bara tittar på medelvärdet så visar det helt klart att ungdomarna mår bättre efter operationen. Men två år efteråt har 14 procent av ungdomarna självmordstankar och 13 procent symptom som vid svår depression.

I viss mån är de ungdomar som mår dåligt efteråt samma personer som mådde som sämst även före operationen, men tendensen är inte tillräckligt glasklar för att kunna förutsäga hur någon ska må efter sin operation.
– Det är inte så att man liksom kan veta på förhand att den här personen kommer att må dåligt även efteråt, konstaterar Kajsa Järvholm.
Om hon fick skissa på en perfekt värld skulle alla genomgå någon form av screening inför operationen.
– I USA görs en omfattande psykisk bedömning av alla som ska genomgå fetmakirurgi. Det är kanske inte så resurserna används bäst. Men med en screening, alltså en lite mindre bedömning, skulle man kunna plocka ut dem som har störst behov av stöd.
Att man kan må dåligt efter en fetmakirurgi kan ha många förklaringar.
– Man kanske inte lyckades nå ner till riktigt den där vikten man hoppades på. Eller så har man satt så himla mycket hopp till att allt ska bli så bra efter operationen. Och för vissa blir det ju verkligen det, men inte för alla, och då kan det vara svårt att hitta något nytt att hoppas på.

Även nästa forskningsprojekt, som hon redan är igång med och dessutom är med och leder, handlar om fetmakirurgi. Den här gången ska man låta halva ungdomsgruppen genomgå kirurgi direkt, medan den andra halvan först får annan behandling i form av bland annat pulverdiet.
– På så sätt får vi veta om det är bra att bli av med den svåra övervikten så tidigt som möjligt, eller om det blir bättre på sikt om man skjuter upp operationen, så att man hinner mogna lite mer först.
I dag är det egentligen 18-årsgräns för att få genomgå fetmakirurgi. De yngre ungdomar som har opererats har gjort det just inom ramen för olika studier. Syftet med Kajsa Järvholms och hennes kollegors forskning är att, på vetenskaplig väg, undersöka om fetmakirurgi kan vara ett bra behandlingsalternativ också för yngre ungdomar.
Kajsa Järvholm vill inte föregripa forskningsresultaten och säga något om huruvida hon tror att det vore bra med en sänkt gräns.
– Men om man skulle flytta ner gränsen är det i alla fall väldigt viktigt att ungdomarna får ett stort psykosocialt stöd.

Profilen
Namn: Kajsa Järvholm, 42
Familj: Man och tre barn
Bor: Lund
Gör: Psykolog och forskare vid barnöverviktsenheten vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö.
Aktuell: Lade nyligen fram sin avhandling Mental health in adolescents undergoing bariatric surgery: Psychological outcomes four months and two years after gastric bypass vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet.

×