Jacob Sandin, 46, tränar för sitt eget välbefinnande och för att utmana sig själv. Foto: Oskar Svensson
Här byter Jacob vardagsprotesen på sitt amputerade ben inför en löprunda med sina kolfiberfötter. Foto: Oskar Svensson

Älskar att ge sig själv en utmaning

Han tvingades amputera sitt ena ben som barn. Med protesen som hjälpmedel har Jacob Sandin visat genom sin envishet och vilja att inget hindrar honom. Han älskar att testa sina gränser i träningen mot sig själv, vad det än gäller.

Profilen
Namn: Jacob Sandin
Ålder: 46 år
Familj: Skild och två barn Benjamin, 10, Matteus, 8.
Bor: Båstad. Född och uppvuxen i Malmö.
Gör: Egenföretagare. Arbetar som datorkonsult mot kommun, landsting och större företag.
Intressen: Jag har många intressen. Vara ute i naturen, vandra, cykla, köra enduro, paddla kajak och åka skidor.
Hur är jag som person: Ärlig, djup och envis.
Min starka sida: Bra på att fokusera. Får jag upp ögonen för någonting lägger jag mycket tid på det. Försöker alltid att göra det bästa jag kan.
Min svaga sida: Samma sak fast baksidan av det myntet. Jag fokuserar på det som känns viktigt för tillfället och tappar fokus på annat som då kommer i kläm.

– Jag älskar att utmana mig själv och vill se hur mycket jag klarar av för det gäller att göra det bästa av det man har, säger Jacob Sandin.
Redan som liten var han en aktiv person, men som sexåring fick Jacob Sandin, nu 46 år gammal, ett besked som ingen sexåring borde få – han hade drabbats av cancer i vänsterbenet.
De försökte operera bort cancern och han hoppade på ett ben för att undvika det onda. Till slut tvingades han amputera vänsterbenet. Operationen gick bra för hans del, men samtidigt blev hans situation en helt annan.
– Jag var givetvis inte glad över att förlora benet. Det jag minns mest är att jag förlorade förmågan att springa, säger Jacob.

Efter operationen hade Jacob just löpning i sikte – att springa fortare än sin två år yngre syster.
– För en normal sexåring skulle det inte vara några som helst problem, men för mig tog det lång tid. Till slut lyckades jag, minns han och fortsätter:
– Sedan slutade jag springa helt. När jag väl slagit henne var det helt ointressant att springa. Jag hade inga andra mål med löpningen och sedan gjorde det väldigt ont att springa och tekniken fungerade inte för mig på den tiden.
Som det aktiva barn han var sprang han sönder alla proteser han fick, vilket gjorde att Jacob senare blev en försökspatient åt ett protesföretag.
– Jag vet inte hur många proteser jag tog sönder. De höll inte länge i alla fall, säger han och skrattar.
– På det viset fick jag nya proteser som inte kommit ut på marknaden och jag fick också snabb service när de gick sönder, eftersom företaget ville studera grejerna för att utveckla dem till det bättre. Så trots att jag sprang sönder dem var det ett stort lyft för mig.

Som vuxen tog jobbet mycket av tiden. Han gick upp i vikt och blev mer stillasittande. På så vis orkade han inte vara med barnen på samma sätt. Men 2008 kom vändpunkten. Olyckligtvis bröt Jacob lårbenet i protesen vid en kanotfärd. Han kunde inte röra på sig, men då tog Jacob beslut om och ändra sina vanor genom att promenera kortare sträckor på några hundra meter. Promenader som så småningom utökades till flera mil innan löpningen tog över.
Utvecklingen har gått med en rasande fart. För några år sedan fick Jacob möjlighet att använda en protesfot av kolfiber. En upplevelse som var helt ny i hans värld.
– För mig, som inte sprungit sedan jag slog min lillasyster 1977, var det en oerhört härlig känsla att springa utan att det knappt gjorde ont. Det gav mig en väldig frihetskänsla, berättar han.

Löpningen är en del i hans träning. På fritiden ägnar han sig också åt att cykla, vandra, paddla kajak och han är mycket på gymmet.
– För mig är det viktigt att hålla på med olika sorters träning. För springer jag bara får jag skavsår – därför måste annan träning ta vid, säger han och fortsätter:
– Det är viktigt att må bra, men samtidigt ligger inte mitt intresse på det, utan fokus för mig är att vara rörlig.
– Mitt mål med träningen är att tävla mot mig själv och jag försöker hela tiden utmana mig i ett försök att få bättre tider och klara längre sträckor och genom det se vad jag klarar av.
Träningen för hans del har även blivit att koppla bort tankarna vid jobbiga perioder.
– Varje gång jag stött på något svårt i livet har jag tagit mig igenom det med träning, vare sig det gäller mentalt eller fysiskt har jag löst det genom att vara ute i naturen. Träningen för mig har alltid varit ett sätt att vara ute i naturen.

– Då kommer jag ifrån de jobbiga tankarna och kan tänka på något annat.
Nyligen utmanade han sig själv genom att springa Lidinglöloppet.
– När jag fick förfrågan tyckte jag det lät väldigt spännande, men i ärlighetens namn hade jag inte läst på så mycket om loppet, så när jag gjorde det så tänkte jag: ”Vad har jag nu ställt upp på?” säger Jacob.
Förberedelserna kunde dock varit bättre. Tidigare i år skadade han sitt knä vid skidåkning och fick även ett sår på ryggen, vilket betydde att träningen blev lidande.
– Då fick jag inte bada, så det var inte lönt att paddla, för då hamnar man ju i vattnet ibland. Vilket ju i och för sig också är en träning för mig.
Det är inte placeringarna Jacob bryr sig om i första hand.
– Jag stannade av så de andra fick glädjas över att springa förbi mig.

– Så länge jag har mer fokus på motionen och att klara mig igenom rundan än att tävla mot andra så går det ganska bra. Sådant är jag van vid sedan tidigare.
Han själv sprang en av de kortare slingorna på 15 kilometer och slapp ta sig uppför Abborbacken, som många fasar för. Jacob lyckades komma i mål före bland andra friidrottsstjärnan Mustafa Mohammed, som i och för sig startade långt senare än Jacob och sprang desto längre.
– Jag visste inte var jag befann mig löpmässigt, eftersom jag inte sprungit mer än en mil, säger Jacob.
– Men det var lite häftigt att komma före honom i mål. Att jag sprang den kortare sträckan och han hela kan man ju hålla tyst om, skojar han.
Nu släpper Jacob Sandin löpningen och har andra mål i sikte inför framtiden. Drömmen är att ta sig igenom S:t Jacobsleden och paddla Blåbandet från norska till finska kusten.
– Jag gillar utmaningar och det kommer att bli ett äventyr, avslutar han.

Profilen
Namn: Jacob Sandin
Ålder: 46 år
Familj: Skild och två barn Benjamin, 10, Matteus, 8.
Bor: Båstad. Född och uppvuxen i Malmö.
Gör: Egenföretagare. Arbetar som datorkonsult mot kommun, landsting och större företag.
Intressen: Jag har många intressen. Vara ute i naturen, vandra, cykla, köra enduro, paddla kajak och åka skidor.
Hur är jag som person: Ärlig, djup och envis.
Min starka sida: Bra på att fokusera. Får jag upp ögonen för någonting lägger jag mycket tid på det. Försöker alltid att göra det bästa jag kan.
Min svaga sida: Samma sak fast baksidan av det myntet. Jag fokuserar på det som känns viktigt för tillfället och tappar fokus på annat som då kommer i kläm.