Låt skogen vara, EU
Klimatet gynnas av ett aktivt skogsbruk. Det har Sverige och Finland fått EU-kommissionen att inse, när kommissionen vill lägga sig i hur EU-länderna sköter sin skog, trots att skogen uttalat är ett nationellt ansvarsområde.
Det är skogens betydelse för klimatet som gör att EU ändå kan skaffa sig inflytande över ländernas skogar. Eftersom skogstillgången och förutsättningarna för skogsbruk varierar så stort i EU är risken stor att resultatet av en EU-politik blir förödande för Sverige.
I Sverige täcks mer än 70 procent av landytan av skog. I vissa andra EU-länder är skog så sällsynt att varje träd kan anses värt att bevara.
”Åk till Bryssel och slåss för skogen”, uppmanade förre Sveaskogsordföranden och tidigare statsministern Göran Persson skogsnäringen tidigare i höst. Det har skogsägare och skogsindustri verkligen gjort, och även de svenska regeringarna, både den förra och den nuvarande, har också motsatt sig en gemensam EU-skogspolitik.
Om EU fastställer en egen politik för skogen, om än inom ramen för klimatpolitiken, är risken stor att resultatet blir detaljstyrning som rent allmänt är olämplig men som inte heller blir anpassad för de olika förutsättningar som gäller i Sverige. Eftersom Sverige och Finland är unika i EU som skogsländer lär inte skogspolitiken bli anpassad till nordligaste Europa. Att EU skulle kunna styra avverkningsnivåerna i länderna vore en mardröm för skogsbranschen – och ländernas ekonomi.
Skogens möjligheter att bidra till att bromsa klimatförändringarna är stora. Men aktivt skogsbruk är bättre för detta syfte än att stoppa avverkningar och nyplantering. Genom att använda trä till exempel för byggande binds koldioxid för lång tid, samtidigt som den växande skogen binder mer koldioxid. Bioenergi från skogen kan ersätta kol och olja. Men det förutsätter att skogsbruket får bedrivas efter förutsättningarna – inte efter skrivbordsbeslut i Bryssel.
