Årets djurvän 2016 heter Ramona Pedersen. Foto: Magnus Wahlström
Årets djurvän 2016 heter Ramona Pedersen. Foto: Magnus Wahlström
Årets djurvän 2016 heter Ramona Pedersen. Foto: Magnus Wahlström
Årets djurvän 2016 heter Ramona Pedersen. Foto: Magnus Wahlström
Papegojan Bubbis hälsar på Ramona Pedersen genom att lyfta på benet. Hon har trappat ner sin verksamhet, men har fortfarande många djur boende hos sig. Foto: Magnus Wahlström

Ett liv i djurens tjänst

Algustorp Ramona Pedersen har av Djurskyddet Nordostskåne utsetts till Årets Djurvän 2016.
– Det är både en livsstil och en hobby. Man måste brinna för att orka och brinner man så orkar man, säger hon.

Priset som årets djurvän är hon väl bekant med.
– Jag har alltid nominerat andra. Jag är omgiven av folk som jag beundrar och tycker mycket om, säger Ramona Pedersen.
I hennes hus, som kallas ”Ajjatorpet”, är Ramona inte ensam. Hennes man bor där, men inte minst ett större antal djur.

Fem katter, två hundar, en papegoja, ett flertal ormar, två gäss, höns och några vaktlar, för att vara mer exakt.
– Fullt ös medvetslös! sammanfattar hon skrattande innan hon fortsätter:
– Jag har alltid haft höga krav på hur djuren ska ha det. Till exempel är det lianer i hela taket för att papegojan Bubbis ska kunna förflytta sig.
Engagemanget för djuren har alltid funnits där och hon minns inte exakt när det tog fart på allvar. Men någon slags början inföll när hon engagerade sig i organisationen Kattkommando Syd.

Till en början hjälpte hon mestadels till med insamling och omplacering av djur som har det svårt. Men efterhand har hon även, mer eller mindre tvunget, behövt behålla en del av djuren.
– Många av mina djur är djur som egentligen skulle ha omplacerats. Men de har inte varit särskilt omplaceringsbara, så att säga, säger hon och syftar till exempel på katten Skrutt som har vissa problem med motorik och koordination när han tar sig fram.

Varför gör du allt det här?
– Djuren ger så mycket tillbaka. Nästan alla katter som kommit hit är förvildade och ingen har rört vid dem på flera år. Men lägger man lite energi på dem så blir de sociala – det är belöningen, säger hon.

Således har ”Ajjatorpet” varit en tillfällig tillflyktsort för många utsatta djur som väntat på omplacering under många år och antalet djur har periodvis varit mycket fler än i nuläget.
Men bland annat på grund av sjukdom valde hon för ett par år sedan att ta en paus från att addera ytterligare djur och agera tillflyktsort.
– Jag valde att fokusera på de djur jag har, säger hon och berättar att hon fortfarande hjälper till med en del småsaker och andra spörsmål.
Men hon utesluter inte att hon kan återuppta en mer aktiv roll i framtiden.
– Jag hade inte kunnat leva utan mina djur här hemma. Det hade varit som ett hus utan kök och elektricitet, avslutar årets djurvän 2016.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar