Hovslagaryrket föll Alexandra Larsson, 22, i smaken. Foto: Oskar Svensson
Teknik, styrka och psykologi krävs till yrket som hovslagare. Komponenter Alexandra har. FOTO: OSKAR SVENSSON

Hon satsar på hovslagaryrket

Livet har kretsat kring hästar i Alexandra Larssons liv sedan barnsben. När inte tävlingsmomentet föll henne i smaken har djuren i sig haft en speciell plats. Därför är det viktigt för henne att på något vis vara delaktig inom hästbranschen, som alltid varit självklart för hennes del. Nu är hon snart färdigutbildad hovslagare.
– Det är ett perfekt jobb om man vill vara nära hästar, säger hon.

Profilen
Namn: Alexandra Larsson
Ålder: 22 år.
Familj: Mamma Susanne och pappa Per.
Gör: Pluggar till hovslagare i Flyinge.
Intressen: Hästar, hovslageri, musik, spela gitarr, samt bilar.
Hur är jag som person: Glad, skojig och ganska praktiskt lagd. Jag är inte rädd för att skita ner mig. Föredrar ett fysiskt arbete mer än att jobba på kontor.
Stark sida: Är ganska punktlig, godmodig och vill djuren väl.
Sämre sida: Jag har svårt att bli nöjd med det jag har gjort. Har även svårt att ta till mig positiv kritik, jag ser alltid saker som kan förbättras.

Hästintresset kom genom modersmjölken för Alexandra Larsson, 22. Modern är dressyrryttare och dressyrdomare så redan som tvååring fick Alexandra sin första ponny.
Men trots att bekanta tyckte att hon hade alla förutsättningar till att bli en bra ryttare fanns den sista gnistan till det inte där.
– Jag har aldrig varit så glad för att tävla. Jag blir för nervös och har rätt taskiga nerver till det. Sedan är tävlingar inget jag har ett intresse för, säger hon.
Även om den biten inte hade någon dragningskraft så ville hon inte släppa hästarna
– Så att ändå en dag kunna jobba med hästar är och har alltid varit vad jag vill, säger hon.

– Jag tycker om hästar och djur överlag. Det har ju varit en självklar del i mitt liv. Det har kommit ganska automatiskt eftersom vi alltid har haft hästar hemma. Det hade varit konstigt att bara sluta med det, säger Alexandra och berättar vidare:
– Hästar är väldigt trevliga djur. Visst, de är stora och man ska absolut ha respekt för dem, men i regel är de oftast väldigt snälla och man kan lära dem mycket. Dessutom finns det så mycket att lära sig om hästar, säger hon.
Numera rider hon inte, men hjälper gärna till på gården i Hasslöv.
– Just nu känner jag att jag inte har tid att ha en egen häst. När jag är hemma hjälper jag till med de hästar vi har.

Hon fastnade för just hovslagaryrket då hon var med en hovslagare i trakten.
– Då fick jag upp ögonen för hantverket som det egentligen är. Det är ett bra yrke om man vill jobba med hästar.
– I och med att det är ett väldigt varierat och fritt arbete. Man kan hela tiden utvecklas inom det och det finns mycket att lära sig, så det passar mig, berättar hon.
Sedan två år tillbaka pluggar Alexandra till hovslagare i Flyinge. Ett yrkesval hon inte ångrar och något hon tänker satsa helhjärtat på.
– Jag tycker ju om hästar och vill vara med dem. Det finns inget annat jag vill göra. Man kan ju undra vad jag skulle göra annars, säger hon.
Att själv vara uppväxt med hästar, menar hon är en klar fördel.
– Jag tror det är viktigt att ha en hästbakgrund och att man kan läsa av en häst. För kan man bara läsa av dem är det inga problem, säger Alexandra.

– Sedan jag började läsa har jag insett hur brett hovslagaryrket är. Man kan göra så mycket, alltså inte bara sko hästarna utan göra det utefter just den hästens förutsättningar. Det tycker jag är väldigt intressant och givande, säger hon.
Rent storleksmässigt är hon av en mindre sort, vilket kan vara en fördel i jobbet som hovslagare.
– Det är ju smidigt. Man behöver inte böja på sig särskilt mycket och anstränga sin rygg så att den slits ut. Det spelar ingen roll vilken storlek på häst jag skor, det är bara roligt att sko, säger hon.
Någon oro över att yrket kan vara riskfyllt ser inte Alexandra, allt kan vara farligt, menar hon.
– Nej, jag är inte rädd, det kan vara farligt att bara gå ut genom dörren, säger hon.

Nu går hon sista terminen på utbildningen där hovvård och smide av hästskor ingår. Dessutom har hon nyligen varit ute på praktik.
– Det är roligt att vara ute i verkligheten. Det är precis så man kommer att jobba. Jag lär mig hela tiden av dem, speciellt att man inte ska krångla till det. Det enklaste är oftast det bästa, berättar Alexandra.
Utbildningen är inte godkänd av jordbruksverket, som kräver tilläggsutbildning av hovsjukdomar och sjukbeslag. En vidareutbildning som Alexandra ser som en självklarhet att gå.
– Jag tycker det är viktigt att ha ett godkännande från jordbruksverket, så när jag jobbat ett tag tänker jag vidareutbilda mig, berättar hon och fortsätter:
– Även om man är utbildad så är det viktigt att hela tiden vidareutbilda sig så man behåller och utvecklar sin kunskap. Det händer alltid något nytt.
I framtiden har hon ett mål i sikte:
– Min förhoppning är att kunna starta upp ett hovslageri och att med tiden bygga upp en kundkrets så man kan leva på det, säger hon och berättar vidare:
– Även om det finns flera duktiga hovslagare, så tror jag absolut på att det finns plats för en till. Bara man är duktig och kunnig i det man gör så är det inga problem, avslutar Alexandra.

Profilen
Namn: Alexandra Larsson
Ålder: 22 år.
Familj: Mamma Susanne och pappa Per.
Gör: Pluggar till hovslagare i Flyinge.
Intressen: Hästar, hovslageri, musik, spela gitarr, samt bilar.
Hur är jag som person: Glad, skojig och ganska praktiskt lagd. Jag är inte rädd för att skita ner mig. Föredrar ett fysiskt arbete mer än att jobba på kontor.
Stark sida: Är ganska punktlig, godmodig och vill djuren väl.
Sämre sida: Jag har svårt att bli nöjd med det jag har gjort. Har även svårt att ta till mig positiv kritik, jag ser alltid saker som kan förbättras.