Mat är basen för allt för­svar

In­för Folk och för­svars riks­kon­fe­rens i Sälen i bör­jan av vec­kan re­do­visade rege­ringen en ”na­tio­nell sä­ker­hets­stra­te­gi”. Stats­mi­nis­ter Ste­fan Löfven be­römde sig till och med för att det var första gången som en svensk rege­ring re­do­visar en så­dan bred stra­te­gi.
Ändå saknar stra­te­gin det kan­ske vik­tigaste in­sla­get i en to­tal­för­svars­stra­te­gi – vad svenska folket ska äta om det blir krig el­ler kris i när­om­rå­det så att landet spärras av. Livs­me­dels­be­red­skapen be­höver finnas med i en bred sä­ker­hets­stra­te­gi.

Många har varit kri­tiska till det­ta. An­ni­ka Bergman, för­bunds­sty­rel­se­le­da­mot i LRF, var med på kon­fe­rensen i Sälen. ”Det här är ett om­rå­de rege­ringen blundar för”, kon­sta­terade hon.
När An­ders Ygeman fick frå­gor om det­ta i Sälen av­färdade han far­hå­gorna med att ” vi kommer san­no­likt att kun­na ut­byta va­ror med länder i vår när­het”. Det är nog en il­lu­sion.

Länderna i vår när­het lär själva vara i sam­ma läge som vi med svå­rig­heter att för­sörja den egna be­folkningen med mat.
Även om inte rege­ringen för­stått hur vik­tig mat­för­sörjningen är och hur svaga för­ut­sätt­ningarna är att klara den vid en kris finns det an­dra som stu­de­rat det.
Ge­ne­rellt är Sve­ri­ges själv­för­sörj­nings­grad vid nor­mala för­hål­lan­den nu nere på cir­ka 50 pro­cent. Un­der det kalla kriget var målet min­st 80-procentig själv­för­sörj­ning. Dess­utom fö­re­kom be­red­skaps­lag­ring av så­väl olja som livs­me­del.

Den be­red­skaps­lag­ring av olja som sker nu, en­ligt de re­gler som gör ol­je­bo­lagen skyl­diga att ha 90 dagars re­serv­la­ger, sker till stor del i berg­rum i an­dra länder, inte i Sve­ri­ge. Vid av­spärrning skulle des­sa la­ger vara yt­terst osä­kra.
Be­räk­ningar visar att livs­me­dels­för­sörj­ningen skulle fun­gera bara en vecka, max två, om Sve­ri­ge skulle bli av­spärrat. Bu­tikernas la­ger finns i dag i all hu­vud­sak på vägarna, och pro­duk­tionen är allt­så för låg för att klara svenska folkets be­hov. Att be­folkningen bor så kon­cen­trerat i större städer för­svårar ­för­sörjningen.
Lands­bygds­mi­nis­ter Sven-Erik Bucht (S) har utlovat en livs­me­dels­stra­te­gi, där för­sörjnings­graden skulle kun­na vara en del. Men den är nu mer än ett år för­senad.
Po­li­tiskt är det bara Cen­ter­par­ti­et som driver frå­gan om livs­me­dels­be­red­skapen. In­för riks­kon­fe­rensen skrev mil­jö- och jord­bruks­ut­skottets vice ord­fö­ran­de Kris­ti­na Yng­we (C) att ”det är dags att föra in vår mat i den sä­ker­hets­po­li­tiska de­batten”.

Det handlar om att öka den svenska livs­me­dels­pro­duk­tionen. 2003 var den svenska an­delen av gris­kötts­kon­sum­tionen 90 pro­cent. Den hade sjunkit till 70 pro­cent 2014. För nöt­kött var själv­för­sörj­nings­graden 67 pro­cent 2003 men 52 pro­cent 2014. Den här ut­vecklingen måste vändas.
Vik­tigt är ock­så att minska be­ro­en­det av im­por­terade in­sats­va­ror som die­sel­ol­ja och han­dels­göd­sel. Ökad od­ling av pro­tein­grö­dor och för­ny­bara driv­me­del istäl­let för die­sel kan vara delar i en så­dan stra­te­gi.
Det handlar ock­så om att tyd­lig­göra an­svaret för be­red­skaps­pla­neringen. För­sörjningen med mat måste helt en­kelt bli en cen­tral del av to­tal­för­svars­pla­neringen.
Om inte rege­ringen in­ser det måste an­dra par­tier driva frå­gan i den kom­man­de för­svars­be­red­ningen.