Obama lämnar Vita huset med hög­bu­ret hu­vud

Pre­si­dent Ba­rack Obama har hållit sitt sis­ta tal i äm­be­tet, som van­ligt re­to­riskt skick­ligt.
Obamas största fram­gångar, åt­min­sto­ne sett ur in­ter­na­tio­nell syn­vin­kel, är kärn­va­pen­av­talet med Iran och av­talet med Kuba, som näs­tan nor­ma­li­serar för­bin­del­serna mel­lan de två grann­länderna. Av­talen främjar av­spän­ningen.
In­ri­kes­po­li­tiskt är na­tur­ligt­vis sjuk­för­säkrings­re­formen, Obamacare, som gett 20 mil­joner ame­ri­kaner en sjuk­för­säkring det vik­tigaste. Huru­vi­da Trump och re­pu­bli­kanerna kommer att mon­tera ned den­na är osä­kert, efter­som det är svårt att ta bort en för­mån som gillas av dem som får den.
När Obama valdes som den förste svarte pre­si­denten i USA var för­vänt­ningarna stora på att det skulle be­tyda att ra­sismen var be­segrad. Det kon­sta­terade Obama i sitt av­slut­nings­tal att den inte är.

Det har mär­kts många gånger un­der hans pre­si­dent­tid, och Trumps se­ger kan del­vis för­klaras med att ra­sismen fort­farande spelar roll inom den ame­ri­kanska po­li­tiken.
De­mo­kra­ti­frå­gorna var ett vik­tigt av­snitt i talet, där Obama be­to­nade att ”när röst­siff­rorna är låga borde vi göra det lättare, inte svårare, att rösta”. Bak­grunden är att många re­pu­bli­kanskt sty­rda del­stater för­svårat re­gi­strering och dragit ned på an­talet val­lo­kaler i det out­ta­lade syf­tet att för­svåra för svarta att rösta (of­tast de­mo­kra­tiskt).
Ba­rack Obama får ett gott ef­ter­mä­le som pre­si­dent. Han hade för­tjänat en bätt­re ef­ter­trä­da­re.
Yng­ve Sunesson