Blunda inte för våldet och hatet i Burundi
Folkmordet i Rwanda 1994 kunde troligen stoppats, om internationella insatser gjorts i ett tidigt skede. Istället blundade det internationella samfundet.
Då pågick oroligheter också i grannlandet Burundi, med ungefär samma befolkningssammansättning och konflikt mellan hutuer och tutsier. Där var konflikten mer utdragen och inte lika blodig, men under en tioårsperiod mördades ändå cirka 300 000 människor.
En fredsöverenskommelse 2005 verkade kunna läka såren genom en fungerande maktdelning mellan hutuer och tutsier.
Men när president Pierre Nkurunziza i början av 2015 bestämde sig för att i strid med konstitutionen låta sig omväljas för en tredje period fylldes huvudstaden Bujumbura snabbt av tusentals demonstranter. Presidentvalet hölls ändå och Nkurunziza valdes om.
Därefter har han inlett utrensningar av tutsier inom armén och myndigheterna. Kritiska medier har stoppats och tusentals oppositionella har försvunnit eller mördats. Tiotusentals har fängslats och över 300 000 burundier har flytt till grannländerna.
Afrikanska unionen har liksom FN försökt få Burundis president att acceptera en internationell fredsstyrka i landet för att upprätthålla säkerheten. Det har Nkurunziza vägrat. I FN stoppar Kina och Ryssland försök att ingripa med motiveringen att det skull vara ett ingrepp i interna förhållanden.
Risken är uppenbar att utvecklingen går mot ett verkligt folkmord, om omvärlden fortsätter vara passiv.
Yngve Sunesson