Annons

Komplexa livsöden i mästerliga händer

Recension/litteratur Lennart Bromander recenserar tredje delen i Elena Ferrantes hyllade Neapel-kvartett.
Publicerad 16 januari 2017 • Uppdaterad 15 december 2021

Slutorden i andra delen av Elena Ferrantes romansvit från Neapel fick läsaren att rycka till. Elena, som fått en bok utgiven, sitter som huvudperson på en författarafton i Milano. Hon blir angripen och har svårt att värja sig.

Då rycker plötsligt en man ur publiken ut och försvarar henne vältaligt. I romanens sista mening blir hon varse vem det är, Nino Sarratore, hennes livs stora kärlek, som tagits ifrån henne och sedan länge försvunnit ur hennes liv.

Annons

Det är bara några månader sedan andra delen utkom på svenska, och redan nu är tredje delen Den som stannar, den som kommer här. Och läsarens första fråga är givetvis, hur går det mellan Elena och Nino? Jo, det går framåt, men man får vänta ett tag, och vad som sker ska jag naturligtvis inte avslöja.

Elena blir i alla fall gift med Pietro, som kommer från en högkulturell norditaliensk familj, mycket fjärran från Elenas proletära neapolitanska ursprung. Han är en tråkmåns men flitig och snäll och blir trots sina unga år professor i latin i Florens, där Elena hamnar som hemmafru med två barn.

Hon får stora svårigheter att utvecklas som författare.

Skildringen av Elenas liv är hela tiden starkt engagerande, och Elena är mer huvudperson i denna tredje del än i de två tidigare. Det tar ett tag innan hennes formidabla väninna Lila inträder i handlingen, men då bränner det genast till på ett annat sätt.

Elena i all ära, men det är den dynamiska, passionerade, oförutsägbara Lila, som är romanernas hjärtpunkt och drivande motor. Hur hon hanterar sin enorma intelligens trots de mest inskränkande och vidriga omständigheter är det mest fascinerande temat i Ferrantes romaner.

Det är framför allt Lila-gestalten som gör dem så unika. En Elena kan man nog finna på andra håll, men var finns en motsvarighet till Lila?

Vid andra delens slut återfann Elena henne som arbetare på en ohygglig köttfabrik i Neapel, och där börjar det hända saker i tredje delen. Det är nu sjuttiotal, och den italienska studentvänstern är radikal och aktivistisk på ett hela annat vis än den var i det idylliska Sverige. Dessutom fanns i Italien aktiva fascister, som helt saknades i dåtidens Sverige.

Det sätter sin prägel på den fackliga kampen kring köttfabriken och även i Elenas akademiska Florens. Mästerligt gestaltar Ferrante de svindlande differenserna mellan Lila och de välmenande studentradikaler, som försöker stötta henne och hennes kamp.

Det sker flera dramatiska vändningar i handlingen i denna tredje del – Nino kommer tillbaka en gång till, Elenas lillasyster lierar sig med en av gangsterbröderna Solara, och även Lila accepterar ett jobb av en av dem – men det är för tidigt att kommentera något av detta. Spänningen är stor inför sista delen.

För resten, minns ni att det blev en väldig uppståndelse i höstas över att namnet bakom pseudonymen Elena Ferrante avslöjades? Den uppståndelsen har helt lagt sig, och det är bra. För egen del har jag redan glömt namnet, romanerna är precis lika fascinerande oavsett om namnet på bokomslaget är en pseudonym eller ”äkta”.

Annons

En annan sak som förvånat mig var mottagandet av andra delen i Sverige hos många läsare, både kritiker och allmänhet. Många tycks ha avfärdat första delen som mindre intressant och funnit kvaliteter först i andra delen. Det tyder på felläsning.

I första delen är Elena och Lila fortfarande små, och författaren ser människor och miljö helt ur deras begränsade perspektiv.

Det ger en fantastisk autenticitet åt skildringen av deras barndom, och att perspektiven vidgas och fördjupas, när de i andra delen blir äldre, är en del av Ferrantes självklara lojalitet med sina två huvudpersoner.

Det är en av många aspekter i hennes suveräna hanterande av ett komplext händelseförlopp.

Fakta:

BOK

Den som stannar, den som går

Författare: Elena Ferrante

Översättning: Johanna Hedenberg

Förlag: Norstedts

Lennart Bromander
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons