Johan Persson är en flitig resenär. Här är han i afrikanska Togo. Upplevelser han berättar om i sina föreläsningar om sina ryggsä’cksresor. Närmast är det i Torekov den 26 februari som han ska dela mig sig av sina upplevelser. Foto: Privat
Det är många minnen från resorna världen över han har fått med sig. Blkand annat bussresor genom länderna som Johan besökt.
Sedan i våras är han sambo med en kenyanska som han träffade i Danmark, vilket är en resa i sig. – Man får perspektiv på sig själv, sitt eget liv och Sverige när man tar hit dem. De kan lära oss mycket och dem är nyfikna på hur vi lever, så det blir lite av att resa på hemmaplan, menar han.

Hela världen är hans hem

Nyfikenheten är stor över att se andra kulturer och nya möten med människor för Johan Persson.
Varje år har han som mål att bocka av ett nytt land och hitintills har han varit i 76 unika länder världen över, både längre och kortare resor. Erfarenheter som han gärna delar med sig av i sina föreläsningar.

Tanken från början var att Johan Persson, 51, skulle arbeta inom turism. Det blev en kortare sejour efter högskolan. Men att resa är och har varit en stor del av hans liv. Togo, Uruguay, Georgien och Brunei är bara några av alla länder han besökt.
– Det är inte antalet i sig som är målet, det är sporren att komma till nya platser och inte fastna i gamla hjulspår. Alla platser har sin historia och sina berättelser, säger Johan.
Senast i raden är Moldavien och den kommunistiska utbrytarrepubliken Transnistrien i östra delen av landet. Ett område kanske många inte känner till men ur en historisk synpunkt var det dit Karl XII flydde med resterna av den svenska armén efter förlusten mot ryssarna i slaget vid Poltava 1809. Området tillhörde då Osmanska riket och Karl XII:s vistelse där slutade med den berömda kalabaliken i Bender, i dag Transnistriens andra största stad.
För Johans del är det den exotiska lockelsen som fört honom dit och till ytterligare 76 länder.
– Jag har en nyfikenhet för att se och lära mig nytt om hur andra människor i andra kulturer lever och har det, berättar Johan och fortsätter:
– Världen har så mycket mer att erbjuda än vad man vet om.
– Jag skulle gärna levt i 150 år för att hinna med att besöka alla de platser jag vill se. Samtidigt får det inte bara vara exotiska resor utan för mig är det viktigt att det balanseras med vanliga resor också, att bara vila och slappna av.
Och jag kan tycka det är lika roligt att göra en utflykt till en ny plats i hembygden också. Det som är klon är att få nya intryck, att lära sig något. Det är alltid roligt att dela resupplevelser med andra.
Möten med människor blir ofta extra roligt. Vid en resa till Kenya träffade han Barack Obamas mormor.
– Det var en häftig och en intressant upplevelse, berättar han.
– Man kommer in mer på djupet och får en ökad förståelse när man hör människors berättelser om sitt liv. Sådant berör mig, säger Johan.
Som 23-åring gav han sig ut på sin första långresa.
– Istället för att köpa en bil eller fina kläder så tog jag ryggsäcken och gav mig ut och reste. Det är ju en prioriteringsfråga, säger han.
En jordenruntresa på knappt ett år, tillsammans med en kompis, som efter halva resan åkte hem.
– För mig var det otroligt läskigt att börja resa själv. Jag kommer ihåg att jag var på Sumatra i Indonesien. Jag kände mig utlämnad och ensam över att inte ha någon att prata med.
– Men jag växte som människa och när jag förstod att det inte var så farligt och att resa ensam har jag fortsatt att göra det ganska ofta. Det har blivit flera längre resor men i takt med att jobb och karriär har tagit mer tid har de längre resorna blivit färre.
Lusten och suget att åka ut på en längre resa har alltid funnits kvar och 2012 blev det möjligt. Johan fick tjänstledigt och fyllde ryggsäcken med det väsentligaste och reste till Västafrika, Sydamerika och Sydostasien. En resa som varade i tio månader.
– Människan är en social varelse. Även om man är blyg, som jag kan vara i nya sammanhang, och inte har några problem med att vara själv så finns det en gräns där man inte vill sitta ensam på hotellrummet utan vill ta kontakt med andra.
– På det viset öppnar sig nya vägar och världar och man upptäcker att de flesta är trevliga och snälla, säger Johan och berättar vidare:
– Sitter du ensam i en bar, restaurang eller vad det än kan vara förblir du ensam i Sverige. Utomlands tycker folk oftast inte det är riktigt okej utan de kommer fram och frågar vem du är och varför du sitter här. Många gånger blir man inbjuden till deras bord. Man är väldigt socialt omhändertagen i många andra länder. Det har en mer inkluderande kultur.
I Västafrika är ofta mönstret detsamma. Han möttes av leende från lokalbefolkningen som gärna hjälpte till med allt möjligt. Men att transportera sig på lokalt sätt kan vara nästan lite socialt i överkant. 
– Av ekonomiska skäl går de flesta bussar och bilar inte förrän de är maximalt med människor i fordonet. 7-8 passagerare är standard i en vanlig personbil, vilket innebär att alla sitter ovanpå varandra. Men betalade man för två, vilket ofta inte handlade om många kronor, så kunde man få ett eget säte. Oftast nödvändigt för en medelålders ”vitling” i transporter på flera timmar i skrangliga fordon och temperaturer runt 40 + i skuggan.
Ett annat transportminne som han bär med sig från Västafrikaresan var i Togo. Där tryckte de in resenärerna i en bucklig minibuss med spruckna fönsterrutor. Direkt när föraren stängde dörren så virade man ett rep flera varv runt bilen.
– Jag frågade varför och chauffören sa att du kommer förstå. Väl var väl det för det var som att köra på en väg likt en tvättbräda. Utan repet skulle bussen ramlat ihop. Som Trafikverksanställd kände jag att detta skulle nog fått en del kollegor på trafiksäkerhetsavdelningen att bryta ihop och gråta.
Den bild många har av Afrika är att det utöver exotiska djur är oroligheter, fattigdom och sjukdomar som dominerar.
– Det är den bilden nyhetsflödet ger. Visst finns det oroshärdar och sjukdomar i Afrika men det är bara en bråkdel som har det så.
– Det är klart man ska vara försiktig men i de flesta fall är det tryggt, säkert och trevligt. Framförallt väldigt intressant eftersom man inte vet så mycket om den delen av vår värld i allmänhet. Man står vid en gräns och inser att man inte vet ett smack. Hur det ser ut, vad folk lever av, hur de bor och vad de äter. Och det är en liten inblick i det, hur en del av Afrika är för som bor där som jag vill ge i mina föreläsningar menar Johan.
– Det är självklart väldigt fattigt på många håll i Afrika fortfarande, men vad färre känner till är att den ekonomiska utvecklingen går i rasande takt uppåt i de länder som har politisk stabilitet. Ghana är till exempel det land som ekonomiskt växer snabbast i världen, till och med snabbare än Kina.
Något han för med sig i sina föreläsningar han är ute på sedan några år tillbaka.
– Man har ju samlat på sig fakta på vägen och blandar in aktuella fakta. Min tanke är att slå sönder en och annan fördom om länderna, avslutar han.