Härifrån och framåt
Julen hade inneburit några underbara dagar tillsammans med familjen och vännerna men plötsligt började allting snurra och skapa en usel känsla. Samtidigt som kroppen var full av känslor så blev tystnaden, tankarna och ångesten en del av mellandagarna.
Månaden januari närmade sig och den skulle innebära en ny röntgen, ett möte och nya besked på sjukhuset i Kristianstad. Det var fyra månader sedan sist och efter ett minst sagt trist besked i oktober så började dagarna och nätterna kännas längre än någonsin.
Nyårsafton blev en av de tuffaste dagarna och kvällarna på länge. Massor med funderingar om hur framtiden skulle se ut skapade såklart oro, tankar och dåligt mående.
Bara ett par dagar in på det nya året så bestämde sig Jeanne för att inte slösa bort en massa tid på att må dåligt. Det närmade sig en ny röntgen och ett möte på sjukhuset i Kristianstad.
Fredagen den tjugonde januari var det dags för röntgen i Hässleholm och de kommande två veckorna fram till läkarbesöket i Kristianstad skapade återigen en obehaglig oro i kroppen.
Patric känner precis som Jeanne att de negativa beskeden har blivit någon slags obehaglig självklarhet. Även om hans jobb på Tekniska skolan i Hässleholm ibland kan stötta honom och få de där mörka tankarna att försvinna en stund så finns de såklart med honom hela tiden.
”Det här är den tredje delen av en serie reportage om familjen Jeppsson i Mala utanför Hässleholm. Sedan i början av september 2016 har jag följt Jeanne, Patric, deras gemensamma dotter Patricia samt Jeannes döttrar Jessica och sara från en tidigare relation. Jeanne ringde mig redan i augusti och frågade om jag kunde tänka mig att fotografera och filma när Patric skulle raka av henne håret som hon hade börjat tappa så smått efter de första behandlingarna med cytostatika. Detta blev början till reportagen som handlar om en familj jag har känt i många år. Patric och jag har varit goda vänner ända sedan början av 90-talet. Det här är en dokumentärserie och en berättelse om livet, om glädjen, om sorgen, om den satans sjukdomen cancer och mitt i allt detta den helt vanliga och ögonblickliga vardagen”.
– Jörgen Johansson
