”Rädsla ska inte styra mina val”

Ebba Busch Thors kontor ligger i riksdagens östra, gamla del. Väggarna är tjocka och fönstret vetter mot Rosenbad.

- Det är en bra påminnelse om att målet är att ta sig över vattnet och in i Rosenbad, säger hon och tycks vara på strålande humör.

Hon har hunnit med en hel del som 30-åring. För sju år sedan valdes hon till Uppsala kommuns kommunalråd och var då Sveriges yngsta kommunalråd.

- Det var första gången som jag blev vald av folket. Det var människor som jag växte upp med, människor som jag delade stad med. Det kändes stort.

Och för snart två år sedan blev hon enhälligt vald till Kristdemokraternas partiordförande.

- Den här gången blev jag mer rörd. För jag insåg vilket tungt och viktigt arv jag har att förvalta. Jag har aldrig haft planer på att bli partiledare, men många hade hört av sig och det förtroendet gjorde att jag ville kandidera.

Tänk att hon vågade!

- Jag vill inte att rädsla ska styra mina val, utan möjligheten att lyckas, säger hon och berättar om sin mamma.

När Ebba var tolv år blev hennes mor sjukskriven för utmattningsdepression i två och ett halvt år. Men hon lyckades komma tillbaka.

- Det var tungt och mörkt, men också lärorikt. Jag lärde mig av mamma hur viktigt det är att vårda självkänslan. Jag säger till mig själv att jag är värd att tyckas om även om jag inte lyckas med min uppgift, jag är bra ändå. Mitt värde som människa hänger inte på mitt jobb, utan på min blotta existens. Det har gjort mig både tydligare och modigare.

Mammans sjukdom innebar också att Ebba, som är storasyster, tidigt fick ta ansvar.

- Jag är en klassisk storasyster! Jag har alltid tyckt om att bestämma och styra upp saker. Jag har en mycket god relation med och är väldigt tacksam för min lillebror.

Samhällsintresset har funnits sedan gymnasietiden i Uppsala, men hon gav sig inte in i politiken förrän under gymnasiets sista termin, 19 år gammal. Skälet: hennes älskade mormor blev dåligt bemött av äldrevården.

- Jag tog oerhört illa vid mig och bestämde mig att engagera mig i det.

Så gjorde hon. Och efter tre givande år som fritidspolitiker i äldreomsorgsnämnden kände hon att hon ”kunde göra skillnad” och blev heltidspolitiker - kommunalråd med ansvar för äldrepolitiken.

Men vid sidan om medgång och genomslag för sin politik har hon även hunnit med internpolitiska strider och svidande nederlag. 2012 förlorade hon kampen om posten som vice partiordförande för Kristdemokraterna med blott 17 röster.

- Jag tog det på samma sätt som andra nederlag. Tänkte att jag gjorde mitt bästa och riktade min energi någon annanstans.

Inte ens dalande popularitet i opinionsmätningar tycks rubba hennes grundmurade tillförsikt.

- Det sporrar mig just nu. Ibland behöver man motvind för att kunna få luft under vingarna. Jag har is i magen och tror att väljarna kommer att bli övertygade när de möter våra förslag.

I magen har hon inte bara is, utan en livs levande och energiskt sparkande bebis.

- Just nu är det full fart där inne. Jag upplever det som att livet blir mer skört när man blir förälder, man har mer att mista, även om man känner sig stark av att bära fram ett liv.

Namn: Ebba Busch Thor.

Fyller: 30 år den 11 februari 2017.

Familj: Gift med fotbollsspelaren Niklas Thor, en 1,5-årig son och nyfödd dotter.

Bor: I ett hus på landet utanför Uppsala.

Så firar hon födelsedagen: Med familjen. Större fest väntar längre fram i sommar.

Om att fylla 30: ”Äntligen! Så känns det. I femton år har jag till leda hört folk säga ”men du är så ung!”. Därför välkomnar jag varje år som gör att jag kommer längre ifrån det.”

Meningen med livet: ”Det vet jag inte och är väldigt ödmjuk inför. En del av det, vilket jag försöker att leva efter, är att behandla andra såsom man själv vill behandlas.”

Så varvar jag ned: ”Genom att ta på mig skrotiga mjukiskläder och påta i trädgården.”

Politikens avigsidor: ”Att man blir bedömd hela tiden och att det ibland kan ta lång tid att förändra; jag är otålig.”

Personlighetsdrag: ”Nyfikenhet på det okända och vilja att göra saker bättre - nästan en manisk drivkraft. Det blir inte alltid roligt för mina medarbetare…”