TV-bilden är a och o för Gunnar Kurtsson i Skummeslövsstrand, snart fyllda 70 år. Foto: Oskar Svensson
Här bläddrar han igenom tidningsurklipp från 1960- och 70-talet och minns tillbaka från tiden på piratradiostationen och diskotekstiden. ”Senaste ”giget” jag hade var för ett halvår sedan då pensionärerna på Randerslund ville höra hur det var på den tiden”. Foto: Oskar Svensson
Det blir mycket tv-tittande för Gunnar Kurtsson om dagarna. Foto: Oskar Svensson

Ljud och bild är hans passion

Ljudnörd. För att kompensera sin svåra dyslexi har ljud och bild blivit en viktig del för Gunnar Kurtsson. Han har ett genuint intresse för teknik och dess utveckling.
Nu hoppas Gunnar, som har arbetat på en omtalad piratradiostation, drivit diskotek och brinner för musik att få uppleva framtidens generation av tv-apparater.

Under hela livet har ljud och bild varit ett med tv- och teknikentusiasten Gunnar Kurtsson, 70, i Skummeslövsstrand. Redan som sjuåring kom han i kontakt med sin första tv-apparat. Då besökte han och många andra en lantbrukare på Hallandsås, som hade ställt ut en tv på gården för allmänheten.
– Det var väldigt häftigt och det var hur många som helst som var där. Men det var så dålig mottagning, minns Gunnar.

Han utbildade sig till snickare, men det dröjde inte länge innan tekniken blev hans arbetsfält. 1969 började han sända radioprogram via piratradiostationen ”Radio Ränneslöv”, en omtalad sådan på sin tid.
Gunnar fick hjälp med att ordna en studio hemma i föräldrarnas källare i Ränneslöv. Varje söndagseftermiddag sände han ett radioprogram, där lyssnarna fick önska låtar som han sedan spelade för dem i etern. Men när Gunnar Kurtsson valt att spela Serge Gainsbourgs ”Je t’aime”, en låt som var bannlyst att spelas på radio. När polis fick nys om detta tog man beslutet om att stänga ner piratradiostationen. Gunnar fick även böta 30 dagsböter à 30 kronor och valde att sluta med projektet.
– Jag förstod ganska snabbt att det var olagligt och slutade med sändningarna omgående efter det, men att spela låten i dagens läge skulle inte vara något problem. Det var väl för mycket stön för den tiden, säger Gunnar.
Musiken är en stor passion i hans liv och den tog han i stället med till diskoteket Solbacken, som han döpte om till Sunny hill, ett diskotek han drev under 1970-talet.

– Det var väldigt roligt. När jag började som dj blev jag ju lite känd, för besökarna pekade på mig och sa: ”Det är ju han som pratade i radion”, så ibland kan det vara bra att vara lite olaglig, säger han med glimten i ögat.
Att lyssna på gamla vinylskivor är något som förgyller hans dagar.
– Det är inte så dåligt som man tror. Det ska vara lite knaster när man spelar musik, det är det folk vill ha i dag.

Att hela tiden mixa och finlira med bildens justeringar på tv:n till bästa möjliga kvalitet är något han ägnar mycket tid åt.
– Jag sitter ju aldrig sysslolös, för jag fixar och har mig för att få till så bra ljud och bild som möjligt. Jag är en person som måste krångla med allt. Det är de små detaljerna jag kollar på hela tiden. Jag tycker det är kul att se vad man får ut av det, säger han och skrattar.
Han fortsätter:

– För mig är inte antalet kanaler det viktiga, utan mer hur bra bilden kan bli.
– Nu har man heller ingen större nytta av att ha en massa kanaler, för det handlar ju bara om Trump på varenda program nuförtiden.
Att han är fascinerad av just bildkvaliteten kan enligt honom bero på hans svåra dyslexi.

– Med min dyslexi har jag väldigt svårt att läsa och skriva, men jag kompenserar det med att utnyttja andra sinnen i stället, som syn och hörsel. Jag ser nog bilden och ljudet mer än andra, därför tänker jag säkert lite annorlunda i det fallet, menar Gunnar.
Med tiden går tekniken framåt. Som gammal tv-reparatör försvinner inte intresset för tv-apparater. Det har blivit ett liv.
Att få följa den tekniska utvecklingen är något som Gunnar Kurtsson i Skummeslövsstrand brinner för.
– Jag kunde inte få bättre bild på den tv:n jag har och nu väntar jag ihärdigt på att nästa generation ska komma.
Ett liv utan tv kan inte Gunnar Kurtsson, som precis fyllt 70 år, tänka sig.
– Det är när man ser hur gamla barnen är som man märker hur gammal och sliten man själv är. Allt går så mycket fortare nu.
– Som pensionär måste man ha någonting att göra. Att ha sådana intressen som jag har är inget strängt kneg. Och musiken håller mig ung i sinnet, det tror jag i alla fall.

– Det händer så mycket med tekniken, så jag lär nog aldrig få uppleva slutet på hur långt tekniken kan komma. Men jag hoppas verkligen jag får uppleva att vara med på nästa generations tv-apparater, avslutar han.