En årslön på banken var inget dåligt råd
Anne Wibble, folkpartistisk finansminister, sa att alla svenskar egentligen borde ha en årslön på banken. Det kan för många framstå som orealistiskt, och för vissa är det också det, men i grunden är det ett sunt förhållningssätt.
Det är inte så lätt att få grepp om hur stora tillgångar svenskarna har. Sedan förmögenhetsskatten avskaffades finns inte längre någon samlad statistik.
En statlig bank har frågat svenska folket om hur de har det med sparandet. Av de drygt 1 000 som svarat uppger 25 procent att de har pengar sparade som de snabbt kan komma åt motsvarande minst ett års nettoinkomst. Ungefär hälften har mer än 100 000 kronor i sådant sparande.
I dag talas det mycket om svenskarnas lånande, och det är sant att privatpersoners lån ökat kraftigt. Men det gör också sparandet. Enligt SCB:s statistik har de svenska hushållens lån ökat med drygt sju procent det senaste året, men samtidigt har sparandet ökat snabbare – banksparandet har ökat med tio procent.
Detta visar att ambitionen att ha en årslön på banken kanske inte är så långt bort som man kan tro, även om det naturligtvis kan verka så den dag man gör den första inbetalningen på sparandet. De allra flesta har fått det betydligt bättre ekonomiskt de senaste åren och kan bygga upp ett eget sparande; det handlar snarare om prioriteringar än om det är möjligt eller inte.
Den stora vinsten med sparande är att pengar ger makt över sitt eget liv. Man får betydligt lättare att möta och klara förändringar. För den som har pengar är till exempel ett slopat ränteavdrag inte något större hot. Om man vill kan man ju betala av på lånen. För den som saknar de marginalerna kan ett slopat ränteavdrag tvinga fram en försäljning i en sjunkande bostadsmarknad.
Vill man undvika den maktlöshet som det innebär, gör man klokt i att lyssna på Anne Wibbles råd och börja spara ihop till den där årslönen.
