Med Bergman och glädje på scen

En svartvitt film rullar på en stor skärm på den för tillfället extra djupa scenen på Helsingborgs stadsteater. En man dammsuger i bakgrunden medan det som sker på filmen speglas på scenen i en strid ström av människor och möten. Så kommer en man i rock och slängig halsduk in och avslöjar en stor nyhet: ”Glädje är till för alla”.

Så här inleds Glädjen eller småprat i svartvitt, en föreställning om glädje skapad av den mångsidiga artisten och regissören Charlotte Engelkes tillsammans med manusförfattaren Sophie Holgersson.

Idén föddes för tio år sedan när de bägge tittade igenom dvd-boxen ”The Bergman Collection”.

– Jag har alltid tänkt att Ingmar Bergman är jobbig, men både jag och Charlotte blev fascinerade när vi såg alla filmerna, berättar Sophie Holgersson. De var roliga och prilliga och så fångades vi också av hans fantastiska skådespelare, utan dem skulle det inte blivit något. Bergman har mer och mer blivit en rolig typ medan vi har jobbat med det här.

– Sophie och jag tillbringade också två novemberveckor på Bergmans gård på Fårö för att riktigt sätta oss in i hans värld och fundera över vad han menar med gjädje, och vad vi menar, säger Charlotte Engelkes.

– Man kan säga att den här föreställningen handlar om våra liv och vår glädje, fortsätter hon. Hur det precis som i Bergmans filmer efter alla olyckor, trasigheter och sårigheter ändå alltid går ihop och slutar i glädje. Och glädjen kan vara något väldigt litet, eller något allvarligt. Det är det rikaste och finaste vi har.

Till uppsättningen i Helsingborg, den tredje efter Svansångare och Flygande holländaren som Charlotte Engelkes gör på teatern, har hon själv fått handplocka ensemblen som består av tre skådespelare, två dansare, en operasångare och en filmskådespelare.

– Det är en fantastisk ensemble och jag ser alla som aktörer i en värld, säger hon. Det är inte nödvändigtvis så att det är dansarna som dansar. Jag tänker bara att vi är vi och vad händer när vi gör si eller så?

Ingmar Bergman gjorde över fyrtio filmer men föreställningen utgår framförallt från några av de tidiga.

– Det är mest En lektion i kärlek, Nattvardsgästerna och så naturligtvis Till glädjen som han spelade in här i Helsingborg, det är också därifrån titeln till föreställningen kommer, berättar Charlotte Engelkes. Sedan är det så roligt att han har varit chef här på teatern.

Är föreställningen en hyllning till Ingmar Bergman?

– Jag är alldeles för självupptagen för att göra hyllningar, säger Charlotte Engelkes med ett skratt. Det är väl snarare så att vi innehållsligt har förhållit oss till Bergmans filmer och använder dem som källa. Vi får inspiration från dem och världen speglas sedan genom oss. Föreställningen är en hyllning till människan kan man säga.

Jörgen Düberg och Robert Olofsson tillhör båda Helsingborgs stadsteaters fasta ensemble och tycker att det är väldigt givande att arbeta med Charlotte Engelkes.

– Det här är första gången jag arbetar med henne och det är så spännande hur hon sätter ihop världar utifrån oss på scenen, säger Jörgen Düberg. Man kan säga att det är berättelser från oss själva, från våra och Charlottes liv som byggs ihop till ett allkonstverk här .

– Det är inte alltid som en repprocess är så här, inflikar Robert Olofsson. Ofta jobbar man med sin speciella roll. Här är man inbjuden att vara med i hela verket och vi har alla varit här varje dag. Det här ger också kraft som man kan ta med in i huset och ett tänk kring konst och teater att ta med sig.

Arbetet med föreställningen tillsammans med ensemblen började med en workshop och man har närmat sig Bergmans filmer på olika sätt.

– Det var så spännande att läsa Laterna Magica och följa med filmerna, man ser så tydligt hur Bergmans liv verkligen går direkt in i dem, säger Johanna Wilson som är den i ensemblen med mest erfarenhet som filmskådespelare. Man kan följa hans utveckling, vad han brottas med och det är högst mänskligt.

Anna Ardelius har skapat kostymerna och naturligtvis även hon inspirerats av Bergmans filmer.

– Vi ville lägga oss nära Bergman och fånga en epok, förklarar hon. Det har också varit spännande att titta på de svartvita filmerna och försöka föreställa sig vilka färger kläderna har. Sedan har vi gett alla killar högklackade skor till kostymerna som en hyllning till kvinnan.

– Det känns som Ingmar Bergman för kvinnors talan så bra i sitt konstnärskap, säger Charlotte Engelkes. Jag har tänkt många gånger att jäklar vad tidig den filmen var med att ta ställning för kvinnligt konstnärskap till exempel. Och kvinnorna är aldrig löjliga i en Bergmanfilm.

Charlotte Engelkes gjorde under 2016 stor succé med sin dokumentärmusikal Min mamma på Teater Tribunalen i Stockholm. Innan dess har hon arbetat på så väl Dramaten som Kungliga Operan och också turnerat utomlands.

Att arbeta på Helsingborgs stadsteater igen trivs hon väldigt bra med.

– Här finns ett stort ja, det jag får från teatern här är en positiv kraft, säger hon. Vad jag önskar när jag gör en föreställning är att alla är med på båten från början, så är det inte alltid men här fungerar det.

– Det har varit en nästan läskigt bra process här. Det har varit lättsamt, lustfyllt men också ett jättepussel. Den största utmaningen har varit rummet. Jag gillar att arbeta med proportioner, att man kommer nära samtidigt som man har jättebilden.

Nästa lördag, 25 februari, är det premiär för Glädjen eller småprat i svartvitt, en föreställning som ensemblen definierar som ett allkonstverk.

– Vi har ingen traditionell historia i föreställningen utan man följer en tråd in i en värld, säger Charlotte Engelkes.

Gunilla Wedding