Uteslut inte samarbete S+M

Den för­re för­svars­mi­nis­tern och mo­de­rat­po­li­ti­kern Mi­ka­el Odenberg har helt rätt. Om en fram­ti­da rege­ring inte ska vara vare sig di­rekt el­ler in­di­rekt be­ro­en­de av Sverigedemokraterna går det inte att ute­sluta ett sam­ar­be­te mel­lan Mo­de­raterna och Socialdemokraterna.

För mig är det de­fi­ni­tivt in­get dream team. En rege­ring med so­ci­al­de­mo­krater och mo­de­rater skulle onek­li­gen få svårt enas om skatter och val­fri­het och myc­ket an­nat. Där­för håller jag tummarna för att Socialdemokraterna går kraf­tigt fram­åt i näs­ta val och att det blir en sta­bil väns­ter­ma­jo­ri­tet i riks­dagen.

Jag in­ser att det inte är sär­skilt tro­ligt. Sve­ri­ge har i lik­het med näs­tan alla an­dra väst­de­mo­kra­tier fått tre po­li­tiska block, ett väns­ter, ett hö­ger och ett hö­ger­po­pu­lis­tiskt. Det be­tyder att om väns­tern vill ha nå­got in­flytande över den prak­tiska po­li­tiken krävs det sam­ar­be­te med nå­got el­ler nå­gra par­tier till hö­ger. Och om den tra­di­tio­nella hö­gern inte vill göra sig be­ro­en­de av hö­ger­po­pu­lister finns det bara ett al­ter­na­tiv, näm­li­gen sam­ver­kan med delar av väns­tern.

Det är mot den här bak­grunden Anna Kin­berg Batras ut­spel här­om vec­kan ska ses. För även om det inte har varit all­de­les en­kelt hänga med i hen­nes ver­bala krin­gel­kro­kar kan hon och Mo­de­raterna rim­li­gen inte tolkas på nå­got an­nat sätt; M känner större sam­hö­rig­het med SD än med S och hon är där­för be­redd bilda en rege­ring med hjälp av SD.

Det finns en lo­gik i hen­nes slut­sats. SD åter­finns utan tve­kan till hö­ger på den po­li­tiska ska­lan, vil­ket be­tyder att det re­dan i dag finns en sta­bil hö­ger­ma­jo­ri­tet i Sve­ri­ges riks­dag. Sam­ti­digt skulle för­stås ett M-SD-sam­ar­be­te ge ökat in­flytande till ett par­ti med min­st sagt tvi­vel­ak­tig de­mo­kra­ti­syn, som vill dela upp be­folkningen i rik­tiga svenskar och an­dra och som miss­tror näs­tan allt in­ter­na­tio­nellt sam­ar­be­te.

Som so­ci­al­de­mo­krat skulle jag för­stås kun­na luta mig till­ba­ka, små­le en smula åt Mo­de­raternas in­terna strid och den bor­ger­liga al­li­ansens allt mer up­pen­bara sön­der­fall. Men al­li­ansens sön­der­fall skapar inte au­to­ma­tiskt ett un­der­lag för en So­ci­al­de­mo­kra­tiskt ledd rege­ring.

Mi­gra­tionen och kli­mat­krisen och an­dra sam­hälls­pro­blem kräver lång­sik­tiga lös­ningar. Det i sin tur för­ut­sätter hyf­sat po­li­tiskt breda lös­ningar, och där­för tyc­ker jag att Socialdemokraterna bör ef­ter­sträva en ma­jo­ri­tets­re­ger­ing ef­ter näs­ta val.

Med dagens opi­ni­ons­siff­ror, och för öv­rigt det opi­ni­ons­lä­ge vi och an­dra länder levt med se­dan länge, krävs det sam­ar­be­te över block­gränsen för att åstad­komma en rege­ring med en ma­jo­ri­tet av riks­dagen bak­om sig.

Det är na­tur­ligt att i första hand sträcka ut en hand till li­be­raler och cen­ter­par­tister, men jag delar som sagt Mi­ka­el Odenbergs slut­sats; den som vill ha en hand­lings­kraf­tig rege­ring utan SD-in­flytande kan inte ute­sluta sam­ar­be­te mel­lan M och S.

Kort sagt; jag är de­fi­ni­tivt in­gen an­häng­a­re av Mo­de­raternas skat­te­po­li­tik och är oro­lig för ökade klyf­tor om pri­va­ti­seringen av väl­färden tillåts fort­sätta.

Trots det, i dag ser jag Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­nas syn på med­bor­gar­skap och in­ter­na­tio­nellt sam­ar­be­te och, sist men inte min­st, de­ras to­tala för­ne­kel­se av hoten mot vår mil­jö som de av­gjort största hoten mot en sund ut­veckling i vårt land.