Humble lysande som Karl Gerhard

Karl Gerhard, Sveriges största revyartist, Sveriges Aristofanes, var bisexuell. Han var gift tre gånger och fick två egna barn. Men han levde också i flera homosexuella förhållanden.

Det längsta – 20 år – var med Göthe Ericsson, förutom partner assistent och allt-i-allo. Efter det långa förhållandet lämnade Göthe Karl Gerhard men blev ändå kvar vid hans sida fram till hans död, inte minst som tjänstgörande förälder till Fatima, Karl Gerhards adoptivdotter.

Det är om Göthe Ericsson och hans liv med Karl Gerhard som musikalen med det något komplicerade namnet ”Göthe & Karl Gerhard: Jag blir nog aldrig bjuden dit igen” handlar. Den åldrade Göthe Ericsson finner Karl Gerhards dagböcker och sammanställer dem med sina egna minnen och anteckningar.

Karl Gerhard som firad estradör, hans kamp mot nazismen och den allmänna svenska flatheten mot Tyskland berörs endast perifert. Man möter den komplett egoistiska divan, den ofta labila känslomänniskan med otaliga erotiska historier med balettpojkar och liknande, den krävande arbetsgivaren som behandlar Göthe som ett ständigt närvarande självklart redskap.

Mot detta ställs den nästan självutplånande lojaliteten och äkta kärleken hos Göthe Ericsson.

Upplägget är intressant. Även om personerna är verkliga sätts de in i en allmängiltig moralisk konflikt: den grandiosa personens rätt att dominera och domdera över den som den betraktar som svagare.

Göthe Ericsson löser konflikten på ett storartat sätt: han bryter sig loss ur förhållandet, går in i en ny konstellation men förblir lojal och stöttande mot Karl Gerhard.

Manusförfattaren Erik Fägerborn har valt att låta Göthe Ericsson gestaltas som tre personer: den naive tonåringen, den unge och den åldrande.

Förmodligen en nödvändighet, det skulle vara nästan omöjligt för en aktör att skildra de olika perioderna. Och de tre skådespelarna Sonny Enell, Niklas Riesbeck och Hans-Peter Edh svarar för ett mycket trovärdigt agerande. Men tyvärr har de en hel del mistor som musikalartister, främst sångligt.

Lars Humble är lysande som Karl Gerhard. Som den store revyartisten på scenen är han bländande elegant med tydlig diktion och spets i sången, som privatpersonen Karl Gerhard kan han vara grinig, självupptagen och ställvis hänsynslös.

Det är ett porträtt som har det mesta. Även övriga medverkande Oscar Pierrou Lindén som ”sockerpojke” och medlemmarna i damorkestern som även agerar svarar för bra prestationer.

Och även damorkestern som orkester förtjänar enbart lovord: välspelande, elegant och med riktigt tidstypiskt sound, både i de gamla melodierna och i Jan-Erik Sääfs nyskrivna musik.

Musikalen är ett beställningsverk av Malmö Opera, spelårets andra (det första var operan Snödrottningen som gjorde succé vid årsskiftet). Operaledningen är värd allt beröm för att våga göra sådana satsningar i en tid av besparingar.

Nu ska ”Göthe & Karl Gerhard: Jag blir nog aldrig bjuden dit igen” ut på turné, främst i Skåne men även längre norrut för att slutligen landa med ett antal föreställningar på Verkstan på Malmö Opera i början av maj.