EU-länderna borde släppa in turkiska politiker.

Onödigt reta Turkiet

Under flera årtionden hade Turkiet en omfattande utvandring till flera EU-länder. Främst kanske man tänker på de miljoner gästarbetarna som åkte till Tyskland, men stora turkiska minoriteter finns i länder som Nederländerna, Frankrike, Sverige och Danmark. Därför är det naturligt att turkiska politiker inför folkomröstningen om en förändrad konstitution vill möta sina utvandrade väljare.
Under president Erdogan har presidentmakten i Turkiet stärkts. Folkomröstningen tar ytterligare steg i den riktningen. Tidigare var det premiärministern som ledde landet, men om turkarna säger ja till det förslag regeringspartiet AKP fört fram så får landet en mycket stark presidentmakt. Men det är inget unikt, även i Frankrike och USA har presidenten en mycket stark ställning.
Utvecklingen i Turkiet är oroande. Men den måste också ses mot den speciella bakgrunden där för ett år sedan grupper ur militären försökte mörda president Erdogan och störta den sittande regimen. Fortfarande råder oklarhet kring fjolårets kuppförsök. Bland turkar finns misstankar om att utländska intressen agerade bakom kuppmakarna. I Turkiet finns också en besvikelse över att EU-länderna inte reagerade snabbare och mer kraftullt inför fjolårets försökt till statskupp. Att länder som Tyskland, Nederländerna, Danmark och Österrike stoppar turkiska regeringsföreträdare att valtala inför sina utvandrade landsmän är en provokation. Det är relativt vanligt att politiker från olika länder besöker utvandrade landsmän under en valrörelse. Så brukar t.ex svenska politiker göra. När flera EU-länder säger nej, dessutom använder svepskäl och skyller på säkerhetsfrågor, så är det demokratiskt anstötligt och försvagar EU:s framtida möjligheter att kritisera Turkiet. I detta känsliga läge borde EU-länderna ha samordnat sig och sagt ja till turkiska politiker som vill besöka landsmän inför folkomröstningen. EU har förlorat i trovärdighet.

×