– Om man ska göra det här jobbet måste man se möjligheterna. Ser man bara svårigheterna kan man lika gärna åka hem, säger Joakim Demmer. Foto: Pernilla Ekdahl
En del av ursprungsbefolkningen i Gambela är numera daglönearbetare på marken de tidigare själva odlat och levt av. Foto: WG Film
Trots att delar av befolkningen i Etiopien svälter exporteras grödorna som storföretagen odlar till andra länder i världen. Foto: WG Film

Hans film sätter ljuset på land grabbing

Huvudpersonen tvingades fly landet, en annan person greps och riskerar nu fängelse och under inspelningstiden bröt oroligheter ut i hela landet. När Joakim Demmer började spela in sin dokumentärfilm Dead Donkeys Fear no Hyenas, om land grabbing i Etiopien, anade han inte vad han gav sig in på.
– Det blev en lite för spännande resa i bland, säger han.

Fakta Joakim Demmer
Född: 1965.
Bakgrund: Uppvuxen i Hässleholm, där han gick på Läredaskolan. Började på naturvetenskaplig linje på Tekniska skolan i gymnasiet, men hoppade av och jobbade ett tag på Ballingslövs kök. Utbildade sig sedan inom foto och film.
Har gjort flera dokumentärfilmer, både som filmfotograf och regissör.
Bor: Har sin bas i Berlin.
Aktuell: Med Dead Donkeys Fear no Hyenas, som hade världspremiär förra veckan på dokumentärfilmfestivalen CPH:Dox. Filmen visas i kväll, tisdagen den 28 mars, på Doc Lounge både i Malmö och Helsingborg, i närvaro av regissören. Filmen kommer även att visas på Human Rights Festivalen i Lund den 1 april och har galapremiär på Spegeln i Malmö den 3 april.

En sen kväll 2010 väntade dokumentärfilmaren Joakim Demmer på sin flight på flygplatsen i Addis Abeba i Etiopien när han lade märke till två saker: från ett ankommande plan lastades nödhjälp i form av matsäckar av. Samtidigt lastades stora mängder inhemskt odlade råvaror på ett annat plan, med Europa som destination.
Han fick inte ihop bilden av ett svältande land med att man samtidigt exporterade mat. Det blev starten på ett sju år långt arbete med filmen Dead Donkeys Fear no Hyenas, som nu äntligen är klar.
– Filmen har blivit en större del av mitt liv än jag hade tänkt, säger han när vi ses i Hässleholm där han växte upp och där hans föräldrar fortfarande bor kvar.

Till en början var Joakim Demmer inte klar över hur han skulle göra sin film. Lösningen blev att han gjorde miljöjournalisten Argaw Ashine, som redan blivit något av en legend tack vare sitt avslöjande om hur regeringen hade planer på att leasa ut 2,5 miljoner hektar mark till utländska investerare, till huvudkaraktär i filmen.
– Jag följde med honom på en researchresa till Gambela, som började bli en ”hotspot” för land grabbing, berättar Joakim Demmer.
I detta avlägsna och tidigare orörda område i västra delen av Etiopien fann de att ursprungsbefolkningen anuak blivit tvångsförflyttad. Regeringen hade leasat ut marken de odlat i generationer till ett saudiarabiskt företag, som röjt stora områden som de nu odlade på. Nu fanns en oro för att även Gambela National Park skulle falla offer för de utländska investerarnas hunger efter mer mark att odla.
– Problematiken består i att utländska företag är intresserade av mark för storskaligt jordbruk. Eftersom det knappt finns någon ledig mark måste människor fördrivas, och det sker utan ersättning, utan att man rådgör med dem och ofta med brutalt våld, säger Joakim Demmer.

Redan första kvällen i Gambela greps Argaw Ashine av polisen – landets auktoritära regim var inte intresserad av att någon kom och ställde frågor. Han släpptes igen, men 2011 tvingades han fly landet, av rädsla för att bli fängslad. En annan viktig person i filmen, nationalparksvakten Omot Agwa Okwoy, hade inte samma tur utan greps av polisen och riskerar nu ett 14-årigt fängelsestraff.
– Vi var egentligen färdiga med filmen för 1,5 år sedan, men vi sköt på att släppa den när Omot blev häktad för att inte förvärra hans situation, förklarar Joakim Demmer.

I väntan på att det skulle bli säkrare för Omot bröt oroligheter ut i Etiopien.
– Vreden över den omfattande land grabbingen och bristen på frihet hade eskalerat och för första gången gick folk ut på gatorna och demonstrerade. Svaret från regeringen var ännu mer våld, minst 500 personer blev ihjälskjutna av soldater. Eftersom det var så kopplat till frågan ville vi ha med det också i filmen. Det sista filmade jag i Etiopien i höstas, förklarar Joakim Demmer.
Mycket av materialet har han filmat själv, eller med hjälp av etiopiska fotografer. Av ekonomiska skäl men också för att han inte ville utsätta någon annan för de stora risker arbetet med filmen innebar.

Har du själv varit rädd under arbetet?
– Det är som att köra på en motorväg. Det är ju farligt, men så länge det går bra går det bra. Man har ett jobb att göra. Men när Martin Schibbye och Johan Persson häktades under tiden vi arbetade med filmen insåg man att det inte alltid går bra. Tack vare att vi hade stöd från etiopier kunde vi lättare förstå hur det fungerade och kunde undvika en del av farorna.

Som medansvariga för situationen i Etiopien pekar filmen ut instanser som EU och inte minst Världsbanken. Genom att de satsar miljarder dollar i utvecklingspengar i länder där demokratin har en svag ställning bidrar de till att land grabbing kan ske, på fattiga och skyddslösa människors bekostnad.
– Det jobbar väldigt mycket bra folk på Världsbanken, som är till för de fattigaste fattiga, men ofta stämmer inte planen med verkligheten. Speciellt inte om man samarbetar med korrupta eller auktoritära regimer som kanske har andra intressen. Det kom ganska snart rapporter om kopplingar mellan Världsbankens hjälpprogram och tvångsfördrivningarna, men då valde Världsbanken att förneka det.
Även om Dead Donkeys Fear no Hyenas sätter strålkastaren på Gambela i Etiopien är området inte ett unikt exempel.
– Det här sker överallt i Etiopien, och det sker i många länder i Afrika, Latinamerika, Asien och till och med i Europa. Det finns en beräkning som visar att 750 miljoner småbönder är akut hotade av landröveriet globalt sett. Det gör det också allvarligt för det är de här småbönderna som står för den största delen av matförsörjningen av jordens befolkning.
När filmen nu är klar är nästa uppgift att få ut den till största tänkbara publik, något som Joakim Demmer och hans team finansierar genom crowdfunding.

Vad hoppas han då att hans film ska leda till?
– Jag tror inte man som filmare ska överskatta sin egen roll men det vi hoppas är att filmen ska kunna bidra till diskussioner om hur våra företag agerar i tredje världen, hur våra pensionspengar investeras och hur bidragshjälp och utvecklingsarbete används. Det här med land grabbing är inget som måste ske så vi hoppas också att filmen kan bidra till diskussionen om vilka åtgärder man kan vidta.

Och nästa projekt?
– Kanske blir det ett projekt i Sydsudan, ett porträtt på en väldigt speciell person. Afrika är en fantastiskt spännande kontinent och jag trivs bra när jag sitter i en skabbig Toyota på en sunkig väg någonstans, säger Joakim Demmer och ler.

Fakta Joakim Demmer
Född: 1965.
Bakgrund: Uppvuxen i Hässleholm, där han gick på Läredaskolan. Började på naturvetenskaplig linje på Tekniska skolan i gymnasiet, men hoppade av och jobbade ett tag på Ballingslövs kök. Utbildade sig sedan inom foto och film.
Har gjort flera dokumentärfilmer, både som filmfotograf och regissör.
Bor: Har sin bas i Berlin.
Aktuell: Med Dead Donkeys Fear no Hyenas, som hade världspremiär förra veckan på dokumentärfilmfestivalen CPH:Dox. Filmen visas i kväll, tisdagen den 28 mars, på Doc Lounge både i Malmö och Helsingborg, i närvaro av regissören. Filmen kommer även att visas på Human Rights Festivalen i Lund den 1 april och har galapremiär på Spegeln i Malmö den 3 april.