Mari Fridlund, 53, syr och skänker med stor glädje barnkläder till för tidigt födda bebisar på Hallands sjukhus. Foto: Oskar Svensson
Mitt bland tyger och kläder i syrummet på övervåningen i bostaden i Ränneslöv trivs Marie som bäst.
Bland alla vanliga dockor har hon även sytt egna dockor som är i rätt proportioner till små barn.

Förenar nytta med nöje genom sömnad

FÖRENING. Både på det personliga och det jobbrelaterade planet har Mari Fridlund i Ränneslöv känt oerhört mycket för tidigt födda barn eller andra med olika problem. Med sitt stora intresse för att sy kläder förenar hon nytta med nöje genom att sy upp och skänka kläder till för tidigt födda barn på prematuravdelningen.
– Jag vurmar för små barn och barn med funktionsnedsättning. Det är så spännande och väldigt utvecklande att följa dem, säger hon.

Intresset för sömnad växte fram när hon själv blev mamma i mitten av 1980-talet. Den då minste var så långsmal att kläderna rann av honom och inget passade riktigt. Då valde Mari Fridlund att sy egna kläder.

Hon har själv arbetat på prematuravdelningen vid Hallands sjukhus i Halmstad, under en period där de tog hand om barn som var födda för tidigt.
Hennes väg korsades av en vän, som 2015 tipsade henne om en sluten grupp för prematurbarn på Facebook.
– Det lät väldigt spännande och roligt, säger Mari.

Nätverket för prematurbarn har över 2 300 medlemmar och Mari är numera insamlingsansvarig för Halmstadområdet.
– Eftersom jag visste vilka som jobbar och har jobbat på prematuravdelningen och vid förlossningen, så var det inte så svårt för mig att ta kontakt och fråga om de var intresserade, säger Mari och fortsätter:
– Samtidigt måste man tänka på att personalen tar tid från sitt arbete med det här projektet för att lämna ut kläderna till barnen.
I gruppen finns anhöriga, såsom föräldrar, mor- och farföräldrar och andra personer som hjälper till på olika sätt genom att sy egna plagg eller skänka pengar för inköp och vill stötta verksamhet med tyg och pengar.

Mari, som även syr kläder i försäljningssyfte, använder resterna av de ekologiska tygerna och syr upp kläder för prematurbarn.
Alla kläder och mönster är testade på prematuravdelning för att se om det är bra form och är funktionsdugliga. Även personalen har möjlighet att komma med önskemål.
På bordet i Marie Fridlinds syrum på övervåningen i hennes bostad har hon lagt 54 paket med babykläder bestående av overaller, byxor, omlottbodies med knappar samt fyra filtar som ska levereras till avdelningen i Halmstad.
– Att vi har knappar gör att man har chans att peta ut sladdarna från dropp och övervakningsapparater. Det ska inte vara något som man trär över huvudet, allt för att det ska vara så enkelt som möjligt när man klär på barnen.
Kläderna skänker hon till avdelningen, som i sin tur ger dem som en gåva till föräldrarna.

– Känslan för mig när jag märker att jag gjort något som någon annan har stor glädje av är fantastisk. Det ger mig en kick, säger Mari och fortsätter:
– I och med att jag älskar att sy så är det bara roligt. Det enda jag lägger ner är tid, nål och tråd samt kunskapen. Glädjen är att kunna ge bort plaggen till föräldrarna och glädja dem. Det kan inte bli mycket bättre.
På prematuravdelningen ligger även sjuka och barn. Därför syr hon också kläder för lite större barn.

– Att klä sina barn i ”riktiga” kläder för första gången blir mer på riktigt på något sätt. Det är inte bara ett barn som ligger i en kuvös med slangar, i stället är det helt enkelt ett barn, deras barn.
– För föräldrarna är det inte svårt att hitta kläder i rätt storlek, utan mer att det är en traumatisk situation för dem att ha ett barn som är sjukt. Ett klädpaket kan höja deras glädje mitt i all sorg i inledningsfasen, menar hon.
Detta ligger henne varmt om hjärtat även rent personligt. Mari har en systerson som föddes för tidigt, som hon sydde kläder till. Dessutom blev hon själv mamma till ett funktionsnedsatt barn. Hon valde medvetet under graviditeten att inte ta något fostervattensprov.

– Jag kände som så att om det skulle vara något fel så får jag ta det när barnet är fött. Har jag väl bestämt mig för att bli gravid och ska få ett barn har jag valt det. Det är min personliga uppfattning.
– Det spelar ingen roll om man har en sjukdom, är funktionsnedsatt eller inte. Har jag som förälder tillsatt ett liv, ska jag se till att det livet får en dräglig tillvaro.
Ett beslut hon inte ångrar.
– Han har gått i vanlig skola hela tiden. Han behöver bara lite extra hjälp, det är det enda. Så vi känner att vi gjorde rätt som inte tog ett fostervattensprov, för då kanske jag börjat fundera på något annat och det hade inte varit rätt, för då kanske jag inte haft honom i dag.

När det blev för mycket sa kroppen ifrån. Inom loppet av två år drabbades hon av diskbråck i nacken samt i ryggslutet, som gjorde att hon valde att sluta som undersköterska. Dessutom har Mari fibromyalgisymptom med smärta och ömhet i musklerna. Numera är hon tjänstledig och pluggar parallellt med sin stora hobby.
– Kunskapen jag får kan ingen ta ifrån mig.

– Jag trivdes jättebra på jobbet men jag klarade inte av det. Grejen är den att jag inte ser det som något större bekymmer när jag kan göra saker som jag trivs med och som jag genom det kan trolla bort lite smärta. Det gör jag här i syrummet. Där kan lätt en hel dag försvinna utan att blinka, avslutar hon.