Gabrielle Barnekow t. v och Katarina Brunnström brinner för skogsbruk. Gabrielle har 325 hektar blandskog gran och bok och Katarina 680 hektar med mest gran. Båda två köper in alla tjänster i skogsbruket. FOTO: SUSANNE GÄRE
Spillkråkan är vår största hackspett. Det vetenskapliga släktnamnet Dryocopus martius betyder ungefär ”Den som träget arbetar med träd”.

Kvinnligt nätverk har högt i tak

SKOGSARBETE Frihet under ansvar. Det är parollen för det kvinnliga skogsnätverket Spillkråkan vars skånestam just nu förbereder motorsågskurs första helgen i maj på Skeinge Säteri.

12 kvinnor är anmälda till kursen på Skeinge säteri för att ta körkort i röjsåg och motorsåg med behörighet A.

Två kända instruktörer ska leda kursen: Matilda Clausén Wingård, Laholm, från Säker Skog och Camilla Logarn, Värends Nöbbele, Växjö. Båda två är meriterade. Matilda var den första kvinnan som deltog i SM i skog och Camilla har fått utmärkelsen Guldyxan.
– Kursen kommer hållas här på gården inom ramen för Spillkråkans aktiviteter, säger Katarina Brunnström. Hon driver Skeinge Säteri, som har 680 hektar mark, till större delen skogsareal.
Spillkråkan bildades för 19 år sedan av ett gäng tjejer som gått skogskurs och som brann för att jobba i skogen.
– Anledningen till att enbart kvinnor är med i Spillkråkan är att branschen domineras av män och att kvinnor har haft svårt att hävda sig på till exempel skogsträffar, säger Gabrielle Barnekow.
Hon äger tillsammans med sin syster Sörby torp utanför Vinslöv, en gård som har 325 hektar skog. Gabrielle är också kassör i Spillkråkan.
– I Spillkråkan kan man ställa vilka frågor man vill utan att bli utskrattad, Alla spillkråkor tycker olika och det är helt ok. Det är det vi menar med frihet under ansvar, säger hon.

Skogsbruk och skogsbranschen är traditionellt mansdominerat, men med modern teknik är arbetet i skogen inte så tungt längre och helt möjligt för även kvinnor att klara av.
Nära 40 procent av Sveriges privata skogsägare är kvinnor. Spillkråkans mål är att stödja de kvinnliga skogsägarna och ordna kurser och fortbildning så de kan känna sig säkra i skogen. De vill också verka för hållbart skogsbruk.
– Hos oss finns ingen spärr, säger Katarina, alla frågor är tillåtna och vi ger varandra mod. Det var en trygghet för mig när jag tog över gården och gick med i kvinnliga nätverk för skogsägare för sju-åtta år sedan.
– Alla är intresserade och ingen är rädd för att ta till orda, det hjälper fram många.
– Vi pratar om kunskap på våra möten, säger Gabrielle Barnekow, om plantval och röjnings- och gallringsmetoder och vi märker att fler och fler lär sig och kan ställa relevanta frågor.

De säger också att skogsbranschen till stor del är mansdominerad fast det har blivit bättre. Men det behövs fortfarande en kvinnlig förening på prestigelös grund.