Nille Wester hälsar välkommen in i villan i Tyringe. Foto: Jörgen Johansson
Josef Franks tyger finns överallt i huset. Foto: Jörgen Johansson
Sofforna har tidigare stått i en lounge på Frankfurts flygplats. Foto: Jörgen Johansson
Till och med över vedspisen sitter fåglar och lurar. Foto: Jörgen Johansson
Nille Wester. Foto: Jörgen Johansson
En älg från 1890 kommer fram ur väggen. Foto: Jörgen Johansson
Nille Wester. Foto: Jörgen Johansson
Nille säger sig ha något av en samlargen. Foto: Jörgen Johansson
Foto: Jörgen Johansson
Nille Wester hälsar välkommen in i villan i Tyringe. Foto: Jörgen Johansson
Foto: Jörgen Johansson
Foto: Jörgen Johansson

Nille blandar vilt i sitt gula sagohus

tyringe Nille Wester har en stor vurm för design från 60- och 70-talet. I hans lilla hus ryms klassiska formgivare som Josef Frank och Bruno Mathsson. Men ner från hyllor och väggar blickar också en hel del vilda djur, uppstoppade sådana.

Det lilla gula huset är sockersött utifrån, lite som ur en saga av Elsa Beskow. Föga anar man dess färgstarka och dramatiska inre, men det blir man varse redan i köket. Där, ovanför den lilla vedspisen hänger uppstoppade fåglar. Men varför i hela friden vill man ha uppstoppade djur hemma?
– Jag gillar djur och så har jag nog en samlargen och snöar in på vissa saker. Det kanske är lite weird, skrattar Nille och tillägger att hans djur är riktigt gamla och har certifikat. Annars får man inte handla med dem.
Innanför köket finns ett tv-rum med idel designklassiker, ett annat intresseområde Nille har. I fönstret hänger färgrika Josef Frank-gardiner framför en soffa, också klädd med Josef Frank-tyg. En Hans Agne Jakobssonlampa lyser upp tillvaron och en Jetsonstol av Bruno Mathsson vilar bekväm i ett hörn.
– Det är kul för den är gjord på Dux i Sösdala, så den är riktigt närproducerad.

Nille blandar frankt sina djur med designmöbler.

Under tv:n tittar en utter för evigt ut i fjärran och på teakbordet står en Arvikaljusstake från Svenskt Tenn.
Men det är i den pyttelilla, romantiskt tapetserade hallen som chocken kommer. Ett gigantiskt älghuvud möter en i ögonhöjd. Den stora, mjuka mulen ser alldeles levande ut, men älgstackarn har varit död sedan 1890. Det står på en plakett.
– Den är förmodligen full av arsenik, skrattar Nille och leder oss vidare upp för den branta trappan.

Däruppe har han sovrum, mysrum och en stor gå-ingarderob som egentligen är ett outnyttjat rum. Men vi börjar i sovrummet eftersom det också där finns en hel del designklassiker. Sänggaveln är till exempel klädd med Estrid Ericsons kända elefanttyg och de humoristiska hattsänglamporna är gjorda av Nilles lampgud nummer ett, Hans Agne jakobsson. Men hur får han tag på allt?
– Jag ligger och lusläser auktionssajter på kvällarna. Sikö Auktioner är en favorit. Och så blir det en del från Danska sajter också.

Där uppe har han renoverat mycket sedan han köpte huset för ett och ett halvt år sedan.
– Det första jag gjorde var att riva ut heltäckningsmattorna och ta fram trägolvet. Och så målade jag dem vita för att få det ljusare här uppe.
I den stora garderoben som är ett potentiellt rum, är golvet däremot dramatiskt svart och lampan i taket oinstallerad. Men Nille tänder levande ljus och plötsligt syns två små, illvilliga krokodiler på ett skåp. Vi rymmer fältet och ger oss ner till vardagsrummet som är lika färgsprakande som resten av inredningen. Två orange soffor utgör dragplåster för blicken.
– De har stått i en lounge på Frankfurts flygplats och är gjorda 1968.
Och över det vita soffbordet hänger ännu en Agnelampa.
– Ja, jag älskar honom, skrattar Nille.

Veckans ibladningar